Human vård och rätten att välja – även för seniorer
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Valmaskinerna frågar oss om seniorer ska bo hemma eller på boende – en fråga som är mer invecklad än ”av samma/annan åsikt”. Å ena sidan tycker jag att allas rätt att bo hemma ska stödas så länge som möjligt, om senioren bara klarar sig hemma och själv vill bo kvar. Digitala lösningar kan hjälpa här, om de bara är tillräckligt tillgängliga. Å andra sidan får det inte vara så att vi sparar pengar genom att inte satsa på institutionsvård.
Redan nu är hemvården otroligt underresurserad och både patienter och personal mår dåligt. Många seniorer vill även gärna till ett boende, speciellt om ens livspartner redan endera gått bort eller flyttat till vårdhem. Som vårdare har jag personligen sett hur vardagen ser ut hos seniorer som vägrar flytta hemifrån även då hälsan verkligen inte längre håller för att bo själv. Om inte maximerad hemvård, städhjälp, matleverans och stöd av de närmaste inte räcker måste man godkänna att man inte klarar sig längre. Det är inte ett humant alternativ att tyna bort i en lägenhet i sin egen smuts för att man inte klarar av att ta hand om näring eller hygien.
Jag skulle vilja se att alla seniorer hade möjlighet att välja. Vi behöver fler ”medelvägsplatser”: seniorhemsenheter där alla bor på heltid i eget hem, men där det finns möjlighet till socialt liv, att själv hämta inköp och lotto från närbutiken, en gård, vårdpersonal och t.ex. en gårdskarl i gemensamt bruk, men där ingen springer hemma hos dig hela tiden ”i onödan”. Ett liv med egen agens men tillgång till stöd. I Åbo fungerar exempelvis Rosenkvarteret och Lehmusvalkama och jag har hört väldigt gott om dessa.
Därför är det viktigt att stöda s.k. seniorrådgivningsmodellen. Jag vill även se en seniorombudsman i det nya välfärdsområdet. Hur viktigt vore det inte att vi hade ens en person som på heltid fick arbeta med grundläggande mänskliga rättigheter hos våra äldre? Tänker du på samma sätt är min kandidatnummer 126.