Hotbilder för Finland och Europa
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den säkerhetspolitiska och den allmänpolitiska vardagen är fortsättningsvis osäker och nya mörka moln etablerar sig.
Man kan nog säga att president Trump är en sådan osäkerhetsfaktor nu i form av hot mot Danmark och Panama samt påbörjande av tariffdiskussioner som kan leda till handelskrig.
För Finlands del är det närmaste hotet från Ryssland som långt tillbaka i historien stått för destabilisering, framkallat av makthunger som tar sig uttryck i expansiva termer, handlingar och stormaktsdrömmar av sovjetiskt format.
Diktatorn Putin står i centrum trots att Ryssland inte är en militär stormakt men nog tillräckligt stor för att få blodet att flyta.
Förvisso finns det också liberala krafter i Ryssland – nu är de under jorden delvis men de framträdde tidigare starkt. Annars skulle Gorbatjov inte kunnat genomföra så starka förändringar som han gjorde. Han förlitade inte sin politik på våld som varit så vanligt i Ryssland.
I dagens situation använder sig Putinregimen också av suspekta våldshandlingar. Låt oss kalla dem fönstermetoden. Ett flertal betydelsefulla personer har hittats döda efter att ha de sägs ha ramlat ut genom fönster eller ner från balkonger.
Det vanligaste är dock långvariga fängelsestraff för oppositionella som behandlas illa och på detta sätt neutraliseras.
Det känns för närvarande som en omöjlig tanke att liberala krafter ska kunna påverka samhällsutvecklingen i en humanitär riktning.
Samtidigt är det ganska säkert att en förändring kommer att ske men man vet inte när förrän det konkret händer.
Många frågar sig varför oppositionen inte är aktivare. Det är lätt att se det så men när man vet vilka metoder man alltid använt för att trycka ned oppositionen är det inte så märkligt.
Vi har förstås i färskt minne hur man bragte presidentkandidaten Navalnyj om livet och förnedrade honom.
Han hade en styrka som det är omöjligt för en vanlig människa att försöka förstå sig på.
Jag kan tycka att han skulle blivit kvar i Tyskland och drivit oppositionspolitik från den positionen. Men han var beredd att offra livet för sin sak.
Jag finner det befängt att vi som är i högre ålder skulle få uppleva två diktaturer under vår livstid hos vår östra granne.
President Putin är ju en kopia – skolad av den kommunistiska diktaturen att efterleva proletariatets diktatur som förnekar det breda känslomässiga liv människan har.
Därmed leder den politiska linjen till hårdhet. En linje som Putin håller fast vid trots att kommunismen har fallit.
Den rådande politiska situationen medför att det är nödvändigt att satsa på försvaret vilket Finland också gjort även tidigare när andra drog ner.
Vår historia och position har hållit beslutsfattarna vakna som tur är, även om kostnaderna för ett litet land är betungande.