Hosianna – Befria oss!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I morgon har vi kyrkoårets nyårsdag, första söndagen i advent. Dagen firar vi med brusande orgelspel och mäktiga trumpetstötar – och naturligtvis med Hosianna! Folk kommer till kyrkorna för att igen en gång få sjunga den fina och mäktiga hymnen. I Åbo får vi säkert sjunga den redan i kväll som traditionell avslutning på studentkörernas adventskonsert i domkyrkan.
Sällan har Hosianna-hymnen varit så meningsfull och lämplig som i år. Ordet hosianna kommer från hebreiskan och betyder ”rädda oss”, ”fräls oss”, ”befria oss”. Med det här ordet hälsade man i det gamla Israel den anländande konungen, som man väntade att skulle komma med befrielse.
Enligt den här gamla förebilden närmade sig Jesus som bekant en gång Jerusalem ridande på en åsna. Folket drog ut för att entusiastiskt hälsa honom välkommen. Många bredde ut sin mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.
Folket ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Hurudan befrielse man hade i tankarna berättar evangelisten Matteus inte. Kanske lade man in lite olika betydelser i ropen och sången, så som vi ofta gör då vi gemensamt sjunger. En nära till hands liggande tolkning är att det ropande, sjungande och kanske dansande folket väntade att Jesus skulle komma med befrielse från den romerska ockupationsmaktens hårda förtryck.
Också vi tänker säkert på olika saker när vi stämmer in i den mäktiga Hosianna-sången. Många tänker på ordet advent, som betyder ankomst, och hälsar ”Davids son”, som nu kommer oss till möte för att inför julen hjälpa oss med de bekymmer och bördor vi har.
I år får vi lägga in en speciell betydelse och önskan i Hosianna-sången, en betydelse som har att göra med en fångenskap och ett förtryck av annat slag.
Dessa dagar och veckor känner sig många av oss fångna under ett mentalt förtryck, en tryckande oro och ångest. Sällan, kanske aldrig efter de senaste krigen, har vi tvingats uppleva så många samtidiga kriser ute i Europa och världen som nu, också i vårt eget land.
Under nattens mörka timmar vakar vi då vi tänker på hur man har det i Ukraina och Gaza just nu inför vintern, hur politiska val har utfallit i allt flera länder den senaste tiden, hur spänningen mellan stormakterna hotar att eskalera, hur vårt eget land ska klara sig med sina ekonomiska problem och sina säkerhetsproblem vid en lång östgräns.
Så får vi i år, oberoende av tro och livssyn, gemensamt stämma in i vårt Hosianna med en önskan om befrielse från ockupationsmakters förtryck ute i världen och från ängsliga tankars förtryck här hemma.