Högre löner eller mer trivsel i sjukvården – Åbopolitiker prioriterar olika
De senaste nedskärningarna i Åbos sjukhusvård och en pågående kunskapsflykt bland stadens vårdpersonal oroar. Överarbete och vantrivsel har förvärrats i och med coronapandemin.
Den redan svåra rekryteringen av kompetent vårdpersonal befaras blir ännu svårare i framtiden, då lönerna, åtminstone för närvårdare, är klart lägre i Åbo än i grannkommunerna.
ÅU ringde upp stadsstyrelsen för att höra vad politikerna tycker staden bör göra för att konkurrera om vårdare.
Lönen en vattendelare
De flesta i styrelsen tycker att lönerna bör höjas, men en klar linje dras mellan de som vill prioritera lönehöjningar och de som hellre betonar arbetstrivseln.
Styrelseordförande Sini Ruohonen (Saml.), Niko Aaltonen (Saml.) och Petra Peltonen (SDP), säger enstämmigt att lönehöjningar i Åbo leder till att grannkommunerna följer efter med ytterligare höjningar.
– Åbos lönenivåer borde inte jämföras med grannkommunernas, eftersom höga löner är en förutsättning för att mindre kommuner ska kunna locka arbetskraft. I stället bör Åbos nivå jämföras med den i storstäder, säger Ruohonen.
Ruohonen, Peltonen och Aaltonen vill prioritera omorganisering och mindre belastning: endast lönehöjningar räcker inte.
Piia Elo (SDP) tycker också arbetstrivseln är viktigast.
– Klart lönen har betydelse men den offentliga sektorn kan till exempel inte tävla med den privata sektorn. Jag skulle satsa på bättre arbetsförhållanden och en attraktivare arbetsmiljö, säger Elo.
"Ledarskapsreform nödvändig"
Viktigare än månadslönen är helheten, med nya strukturer som minskar på arbetsbördan, tycker också Mikaela Sundqvist (De gröna), Jarmo Laivoranta (C) och Mikael Miikkola (Sannf.): parkeringsbrist för hemvårdare, för många klienter per vårdare och för lite tid, är sådant som bör åtgärdas.
– Dessutom är det svårt att höja lönen för bara en arbetsgrupp. Vi borde se över alla personalgrupper vid staden, säger Sundqvist.
För vårdens del ser Sundqvist gärna att staten möter Åbo halvvägs och erbjuder mer stöd för det tuffa coronaarbetet vid gränsen – något som gynnar hela landet men belastar stadens vårdpersonal.
Ledarskapet inverkar direkt på personalens välmående, menar Miikkola, som förespråkar mindre byråkrati, fler utbildade inom vården, men också högre löner.
– Lönenivåerna är en skamfläck och det minsta vi kan göra med stadsbudgeten är höja dem. Men jag tror inte det finns några snabba lösningar, säger Miikkola.
Jarmo Laivoranta vill se ett mer inkluderande ledarskap och mer självständighet för arbetstagarna.
– Visst spelar pengarna in, men många människor byter ner sig i lönen om stämningen på jobbet är dålig, säger Laivoranta.
"Högre löner enda lösningen"
Enligt Jaakko Lindfors (VF) är kunskapsflykten från Åbo direkt kopplad till lönerna. Visst handlar det också om arbetsförhållanden: personalbrist leder till stress. Men det är egentligen en följd av låga löner, menar han.
Vänsterförbundet har länge drivit på lönehöjningar i vården, och enligt Pirjo Rinne (VF) påskyndande bara coronan en förutsägbar personalbrist.
– Man kan prata om fina lösningar med utbildning och trivsel, men det tåget har gått. Historien visar att lönen är det enda som gör skillnad, och nu är det också det enda som finns kvar att ta till, säger Rinne.
Rinne, som själv jobbat inom vården, säger att minsta lilla lönehöjning kan vara avgörande.
Förutom högre löner vill Lindfors också se att Åbo stad gör likadant som Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, och ger hela personalen en engångssumma på 500 euro. Han har räknat ut att det skulle kosta staden 5 miljoner euro.
Vice ordförande Jukka Vornanen (De gröna), II vice ordförande Mika Maaskola (SDP), Roda Hassan (De gröna) och Ulla-Maija Vierimaa (Saml.) nåddes inte för artikeln. Pentti Huovinen (Saml.) ville inte medverka med motiveringen att han lämnar politiken i sommar.