Hög tid för väst att agera kraftigt

Ryssland. Det höjs åter röster för att vi borde öppna vår gräns mot Ryssland. Och fortfarande kan ryssar köpa fastigheter i Finland; de nya begränsningarna träder i kraft först nästa år. Hur kan ansvarsfulla personer förhålla sig så naivt och obeslutsamt mot terroriststaten Ryssland? Varför kan inte fastighetsköpen stoppas genast och vissa fastigheter i rysk ägo tvångsinlösas? Det är som om man inte menade allvar med sanktionerna.

Läget för Ukraina ser dystert ut. Och så småningom borde nog alla ”sansande och realpolitiskt välorienterade” journalister och politiker inse att det inte blir någon fred – varken kortvarig eller bestående – i Europa, förrän Ryssland är totalt besegrat och desarmerat.

Att nå det målet är inte lätt och kräver uppoffringar och att vi och andra väststater menar allvar och använder alla tänkbara medel.

Vad har inte kriget redan kostat oss och andra länder – även själva angriparen Ryssland?

Och hur mycket kommer det ännu att kosta i människoliv och materiell ödeläggelse?

Återuppbyggnaden som somliga hoppas få delta i ger inte någon positiva ekonomisk tillväxt; i ett större perspektiv innebär krig och materiell förstörelse alltid något negativt. Och är det sedan moraliskt acceptabelt att tämligen passivt se på när en nation hotas av förintelse?

Det kommer antagligen att krävas en militär interventionen av västmakterna för att få ett slut på detta krig.

Sanktionerna har varit halvhjärtade och ineffektiva. Internationella brottmålsdomstolen är helt tandlös. Ekonomiska realiteter går nu före gripandet av de skyldiga i Kreml. Och hittar man verkligen inte annat att anklaga Putin för än att han låtit tvångsförflytta ukrainska barn? Har domarna trasslat sig in i sin juridiska snårskog?

Attityden mot Ryssland borde skärpas och det mycket snabbt. Bra att vår egen gräns alltjämt hålls stängd. Men varför har vi ännu diplomatiska förbindelser och tillåter ryska godstransporter över vårt territorium? Ska devisen ”kauppa se on, joka kannattaa” stå över alla moraliska frågor?

Sanktionerna borde kännas av hos den ryska över- och medelklassen, som nu enligt medierna fortfarande oberört roar sig och festar. Hur kan vi ha något alls att göra med det av Kreml styrda landet? Vår undfallenhet och artighet bidrar inte till ett slut på kriget.

Vi respekterar rysk egendom i Finland och har skickat tillbaka konstverk som vi borde ha beslagtagit tills ryssarna slutat kriga.

”Vi ska inte mobba ryssarna” påpekar någon. Men vi är ju de facto inne i ett kallt krig som Ryssland själv har startat.

Under det senaste kalla kriget blev vi finlandiserade, vilket togs fram i Yles tv-program nyligen.

Ska rädslan fortsättningsvis reglera vårt förhållande till vår östra granne och även till Kina och andra diktaturer – nu när vi ändå har Nato bakom ryggen?

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors