Hjälp! Robotarna kommer

På 1980-talet hände två centrala saker som kom att påverka våra liv betydligt och fortfarande gör det. T-800 med österrikisk accent skickades till oss -- först för att förgöra oss och sedan för att beskydda oss från denondaartificiella intelligensenSkynet. Samtidigt blev datorer och komponenter billigare och effektivare vilket minskadebehovet av rutinmässigt kunskapsarbete– ett sammanträffande?

I dag har hotet av artificiell intelligens upplivats igen – och då menar jag inteSkynetoch de nya Terminatorfilmerna– utan maskininlärning och ”bigdata”. Man ”tränar” datorprogram med en massiv mängd data för att utföra vissa specifika uppgifter. Teknologin har till exempel identifierat tumörer med bättre träffprocent än läkare, skrivit nyhetsartiklar, komponerat symfonier och vunnit världsmästerskap i GO. Då börjar vinaturligtvisundranär vårajobb ersätts av teknologi.

Borde vi oroa oss?Ingenvet, men det finns inget som indikerar på att förändringen ärlikaomfattande eller snabb som skräckscenarierna i media låter oss tro.

Arbetsplatser som består främst av rutinmässigt arbete är i farozonen

Det som skettsedan 1980-taletär att medelinkomstarbeten har minskat i mängd då datorprogramharersattenklauppgifter tämligen kostnadseffektivt. En omstridd undersökning menar att 47 procent av arbetsplatserna i USA är i riskzonen att automatiseras till 2033. Motsvarande siffror i Finland ligger kring 35 procent. Konsultbolaget McKinsey menar att cirka 5 procent av denutidajobben försvinner inom dennärmaste framtiden, men att 60 procent av jobben påverkas av de nya teknologierna.

Problemet med estimaten är att man inte vet hur stor del av arbetstiden som går åt tillhurdanauppgifter. Men även omdet är oklart hurstor andel av arbetskraftensomautomatiseras finns deten konsensus: de arbetsplatser som består främst av rutinmässigt eller strukturerat arbete ligger i farozonen. Arbete som kräver kreativitet och sociala förmågor – eller där lönerna redan nu är låga -- är trygga.

Det betyder att arbetets naturförväntasförändras i framtiden. Närdet sker förändras också arbetets betydelse. Dåblirvåra värderingar och det vi prioriterar aktuellt. Vi tenderaratt trivas i jobb som till någon grad är i linje med våra värderingar.Men den annalkande förändringen kan göra det svårt för oss att hitta arbetsplatser som motsvarardem. Detbetyderi sin turatt vi inte trivs lika bra på jobbet och att vi inte är lika engagerade –vilketbåde arbetstagare och arbetsgivare lider av.

Barns självständiga tänkande ska uppmuntras

Det som oroar mig är att diskussionen kring automatisering enbart har kretsat kringkunskap och förmåga.Man har helt missat de djupare mänskliga aspekter som just värderingar och meningsskapande representerarvilketkan få katastrofala följder. I Finland värderar vi trygghet, men det har en tendens att göra människor mindre avvikande från normen – mindre kreativa. Hur går det då när arbetet blir mindre rutinmässigt och man är tvungen att tänka utanför lådan för att klara sig?

Ett ljus i tunneln är att forskning tyder på att vii regelgeneration för generationblirlite mer benägna för att värdera kreativitet och sociala förmågor.Men om vi fortsätter att spara i och strömlinjeforma utbildningenfrämjar vi inte nästa generations arbetsfärdigheter utan utbildar demfören förgången tid. Vi behöverflexibilitet ochpåhittigheti framtiden och det får vi inteså längevi formaliserarvårtvarande.

Det här är tämligen enkelt, belönabarns och ungdomars självständigatänkande och intederaslydnad--även dådet senaregör livetlättare för oss föräldrar...