Henriksson SFP:s populäraste partiledare

Intresset för politiken blomstrar. Samtidigt ser vi en ökad polarisering mellan värdeliberala och värdekonservativa.

-- Det innebär samtidigt att politiken berör folk i högre grad, säger professor Åsa von Shoultz som deltog i Folktingets paneldiskussion på Finlandsarenan.

Hur mår demokratin i Finland? Det var temat för Folktingets diskussion på Finlandsarenan på måndagen.

Paneldiskussionen tog avstamp i den färska preliminära rapporten Den finländska väljaren 2003-2009 som Valforskningskonsortiet gett ut. Anmärkningsvärt är att intresset för politiken stigit markant sedan 2003.

Sylvia Bjon, politisk journalist vid HBL som deltog i paneldiskussionen fäster sig vid att hälften av finländarna år 2003 inte ansåg att det spelar någon roll vem som sitter i regeringen, medan andelen nu är en tredjedel.

-- Kanhända att trenden fortsätter, säger Bjon.

Också partiledarnas roll har blivit viktigare. De grönas tidigare ordförande Pekka Haavisto och Vänsterförbundets ordförande Li Andersson var de populäraste ordförandena vilket också hänger ihop med ett ökat stöd för partierna.

Undersökningen visar att SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson är en populär partiledare bland hela väljarkåren. Hon är tillsammans med Carl Haglund - som av många ansågs vara populär över partigränserna - den populäraste partiledaren sedan 2003.

-- För ett så litet parti som SFP är Henriksson populär, populärare än till exempel Sipilä, säger Åsa von Schoultz, professor i statsvetenskap och redaktör för rapporten.

Henriksson kommenterar att det är en nyhet också för henne.

Ökat intresse för partiet

Den finländska väljaren har gått från att vara mest intresserad av att rösta på en kandidat till att sätta partiet före individen. Enligt professor Kimmo Grönlund hänger det ihop med att man fått mer förståelse för vem som sitter i regeringen och hur den fungerar.

-- Sipiläs regering var renodlat borgerlig och finskspråkig. De som kände sig åsidosatta insåg att det är viktigt att rösta på ett parti. Det är bra nyheter för demokratin att partiet som en kandidat hör till har börjat spela en större roll.

Bjon och Henriksson säger båda att partikartan har förändrats under de senaste åren och att man inte längre enbart röstar på en höger-vänster-skala utan också konservativ-liberal.

-- Nu är skalorna mer rörliga. Man behöver inte längre hitta den där enskilda kandidaten, partiet räcker, säger Bjon.

Från en publikfråga går diskussionen in på om vi i Finland borde förnya vårt valsystem i enlighet med det svenska låsta listvalet. Professor Grönlund påminner om att vi i Finland de facto har öppna listval. Han tror inte heller det är möjligt att gå mot ett system där vi skulle ta bort väljarens möjlighet och frihet att få välja kandidat. Han får medhåll av von Schoultz. Enligt henne kunde man komplettera det nuvarande systemet så att väljarna inte behöver välja kandidat utan vid behov endast ge partiet sin röst.

-- Det är pinsamt enkelt att genomföra, säger Grönlund som länge ruvat på idén.

-- Om kandidaterna fortsättningsvis har siffror i valet, kunde partierna ha bokstäver. Då behöver man inte ta ställning till kandidaternas interna ordning utan kan överlåta det till andra väljare men ens egen röst skulle ändå registreras i partiets jämförelsetal. Reformen skulle inte kosta nästan något och partierna kunde dra nytta i sina kampanjer av att ha samma bokstav i hela landet.

Systemet är inte helt obeprövat. I Danmark har man redan använt sig av bokstäver för att lägga sin röst på parti i stället för kandidat.

Justitieminister Henriksson säger att tanken är intressant men att lösa vem som ska bli A- eller B-parti kan bli ett problem.

-- Det är alltid den här typen av symbolik som kommer in, men det tror jag går att lösa.