Havis – ett aprilskämt som inte är ett aprilskämt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Pargas. Nyheten om det mastodonta byggprojektet Havis i Norrby såg först ut som ett aprilskämt i samma kategori som en nattklubb i ÅA:s huvudbyggnad. Skillnaden är att det senare faktiskt var ett aprilskämt.
En privat aktör, sannolikt flera, som döljer sig bakom företagsnamnet PRGS har fått den briljanta idén att man kunde bygga bostäder (läs flervåningshus) och ett idrottsscenter med tillhörande sim- och ishall på det nuvarande campingområdet i Norrby.
Planen är som sagt mastodont så den skulle sluka ett mycket större område än så, för att inte tala om vilka grova och oåterkalleliga ingrepp på miljön en sådan plan förutsätter.
Stadsstyrelsen är inte heller blind för att naturen är vacker just här: ”Reserveringsområdet är stort och terrängen är utmanande, dramatisk och vacker vilket gör att en partnerskapsplanering är nödvändig för att man skall få till stånd byggbara områden och infra på ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt”
De branta klipporna är unika. Varje sommar klättrar här förtjusta turister och ortsbor omkring, både dagtid och i kvällsmörkret för att uppleva naturen, solnedgången och havet.
Campingområdet kunde säkert utvecklas. Med hjälp av det unika läget i naturen men ändå nära centrum och butikerna kunde det bli ett mycket större dragplåster än det redan är.
Men hittills har staden inte velat satsa på det här området. Det är först nu, lockade av de utsikter PRGS målar upp, som stadens ledning utan att tveka vill storsatsa i Norrby.
Det är inte ett område som lämpar sig för byggande. Som föredragningen konstaterar så måste man först ”få till stånd byggbara områden”. Det betyder gräva och spränga och fälla träd.
Det är rent av osmakligt att tala om miljömässig hållbarhet i det sammanhanget.
PRGS har redan satsat en hel del på marknadsföringen.
Bilderna som ska presentera och visualisera projektet visar en enorm byggnad med glasfasad, ett stenlagt torg framför byggnaden inramat av några ensamma tallar. Jämför med hur ser ser ut där idag: En mjuk barrig skogsväg bland granar och furor och havet som skymtar mellan träden.
Det här är ett sommarparadis inte bara för dem som besöker campingen. Det kunde mycket väl förädlas till ett fritidscentrum med ekologiska förtecken, trädhus och små övernattningsstugor, utegym, klätterbanor mm.
Norrby och Solliden är en pärla som Pargas redan har, men inte förstår att värdesätta.
Jag antar att det är den redan nämnda infran, d.v.s. vatten och avlopp, som borde förnyas och underhållas i det nuvarande området och det kostar pengar.
Då resonerar staden som så att genom att låta någon bygga, ju mer dess bättre, så får man också infran betald.
Men är det faktiskt projekt av det här slaget, som bokstavligen måste sprängs in i en naturligt skärgårdsmiljö, som vi ska satsa på idag, år 2022? När vi samtidigt gör upp planer om hållbarhet och klimatmål.
Så här står det i stadsstyrelsens föredragning:
”Projektet Pargas Havis skapar arbetstillfällen både direkt (själva verksamheten) och indirekt (t.ex. transport, inkvartering, andra tjänster). Projektets värde för stadens marknadsföring och varumärkesbildning och med tanke på att öka kännedomen om staden kan uppskattas vara betydande. När olika åldersgrupper upptäcker glädjen av fysisk aktivitet ökar invånarnas välfärd och hälsa, vilket minskar de kostnader som orsakas av att de inte rör sig. Satsningar för barn och unga förebygger utslagning. Projektet Pargas Havis ska betraktas som ett projekt som ökar stadens livskraft.”
Allt det ovan nämnda är positivt, men det kan lika gärna förverkligas någon annanstans.
Att placera ett centrum för fysisk aktivitet i Norrby för att öka kännedomen om staden är marknadsföringsjargong. Det är väl för Pargasborna man skulle bygga en simhall och en ishall, inte för turisterna som kommer i juli och augusti.
Turisterna föredrar faktiskt barrstigar och trädkojor och att klättra på klipporna.
Borde inte Havis byggas i närheten av skolorna, där ungdomarna dagligen rör sig. Dit det skulle vara behändigt också för äldre Pargasbor och Nagu- och Korpobor att ta sig, t.o.m. med buss. Borde man inte tänka på helheten? Minska trafiken och låta skogen stå kvar.
Henrietta Clayhills