Hårresande skräck, grodhistorier och en svalas berättelse... – läs fler texter av unga ÅU-läsare
Här är ett plock bland de texter som ÅU-läsare under 15 år skickade in till jubileumstävlingen ”Skriv 200 ord”.
Det hemsökta slottet
På golvet finns en stor pöl av blod och glasskivor. I hörnet nära trappan finns det ännu en pöl av blod.
På övervåningen hör man hur golvet knarrar när spökena går runt.
Väggarna och taket är mögliga och luften är kall och luktar metall. I den stora matsalen sitter det ett skelett med en blodig kniv framför sig.
Ytterdörren är vidöppen och man hör hur träden vajar i vinden.
I köket finns det flera flaskor med blod på diskbänken. Vissa är sönder och ligger på golvet, blodet från flaskorna har stänkt upp på väggarna.
Trapporna knarrar när man går upp.
På övervåningen sitter en seriemördare i gungstolen. Framför honom står spöket med en kniv i handen.
Men det han inte vet är att spöket är ett steg ifrån att mörda honom.
Genom fönstret ser man hur starkt blodmånen lyser. Klockan tickar och spöket väntar på att det ska bli midnatt.
Om tre sekunder slår klockan tolv. Tre... två... ett…
Nu har seriemördaren en kniv i hjärtat och fönstret står öppet efter att spöket hoppade ut.
Från uppfarten hör man sirener från polisbilarna. Blodet rinner ut från seriemördarens hjärta. Poliserna springer uppför trapporna men det är försent nu.
Sagan om grodan
Det var en dag som jag blev en groda.
Jag var förvånad, och gick jag till stranden för att simma, 48 barn lyfte upp mig.
Jag lade mig för att sova i ett berg.
När jag vaknade simmade jag igen och sen hoppade jag till Sverige för att köpa godis .
Jag hoppade till Danmark och for till Legoland där jag blev påtrampad.
Jag hoppade tillbaka till Finland.
Jag gick över vägen och blev överkörd men jag överlevde den här gången…
Jag lade mig igen i mitt berg.
Jag vaknade och simmade igen. Jag hoppade till Frankrike och såg på Eiffeltornet och sen blev jag överkörd men jag överlevde igen…
Jag hoppade till Estland och gick ombord på båten till Finland.
Någon sparkade mig så jag flög tio meter. Jag hoppade av båten och gick en stund och sen kom det en bil rakt mot mig.
Jag blev överkörd för tredje gången men den här gången överlevde jag inte så jag blev liggande platt som en pannkaka.
Men sen fick jag en megis-dricka och fick liv igen. Och så levde jag ett bra liv som en
Den lilla svalan
Det var en gång en liten svala som flög över skärgårdens små öar. Hon flög i flera timmar, för i dag skulle hon minsann visa hennes systrar att hon kunde hitta den största fisken i hela Åbolands skärgård.
Hennes systrar hade sagt att hon just och just orkar bära en spigg och att hon omöjligt skulle hitta en sån stor fisk, hon visste själv att det kommer att bli svårt, men hon skulle inte ge upp.
Hon landade på en liten trevlig ö och lät sig själv ta en liten tupplur.
När hon vaknade var det redan tidig morgon. Det var en skön morgon, solen sken och vinden blåste skönt mot fjädrarna.
Hon förstod att hon aldrig skulle kunna hitta en sån stor fisk själv, hon måste be om hjälp.
Nu hade hon en plan, hon tog fart flög rakt upp i luften och sen rakt ner i vattnet.
Nu var hon redan djupt nere i havets djup. Där träffade hon torsken Rubert.
Jag är säker på att han kommer hjälpa mig. Att jag inte tänkt på det tidigare tänkte hon.
Och så gick det till när den lilla svalan hittade den största fisken i Åbolands skärgård.
Ögonblicket
Det ögonblicket glömmer jag aldrig, ögonblicket när min kära moster, som alltid brukar ta med mig på bio när mina föräldrar har allt för mycket jobb... Och som brukar bjuda på saft och bullar när jag bara får broccoli och bruna bönor hemma... Och som tar mig till simhallen fast jag borde göra mina läxor...
När hon, Tina Wakström mitt under vår promenad under månskenet fick röda ögon.
När hennes trevliga leende brast ut i ett elakt flin.
Jag glömmer aldrig ögonblicket när klor växte ut från hennes fingrar och hon blev så hårig att man knappt såg att det var hon.
Ögonblicket när jag såg att hennes öron stack ut som två kattöron och hennes näsa blev en nos.
Det hemska ögonblicket när jag förstod att den enda som någonsin brytt sig om mig blev en elak varulv.
Ögonblicket när hon ylade mot fullmånen och tusentals andra varulvar kom springande. Det ögonblicket då jag äntligen förstod att springa.
Det ögonblicket sprang jag fortare än någonsin.
Jag sprang för glatta livet och slutade inte springa förrän det blivit dag igen och sedan tog bussen hem. Det förfärliga ögonblicket glömmer jag nog aldrig. Nä, det ögonblicket glömmer jag aldrig.
Den värsta kvällen någonsin
Beata är ensam hemma.
Hennes föräldrar är med lillasystern på sjukhuset och hon måste pynta julgranen själv. Hon håller just på med att hänga upp bollar i granen när hon hör ett knarrande ljud. Hon tänker för sig själv att det säkert bara är vinden som gör att väggarna knarrar. Hon fortsätter med att hänga upp julgrans pynt och märker inte att en mörk gestalt närmar sig bakifrån.
Den mörka gestalten smyger ljudlöst fram och är så nära att den kan höra hur Beata andas. Plötslig känner Beata att en duk trycks mot hennes mun.
Hon försöker skrika men för sent. Medlet dom varit i duken hade redan börjat verka. Hon faller ihop rakt i gestaltens armar men det enda som hörs är julgransbollen som faller i marken med ett kras och en röst som skrockar lite för sig själv och säger ” nummer två avklarad”.
Vintern
Det finns väldigt få saker som är så vackra som den första snön på vintern
Hunden är ju också värsta fanatikern
Ner faller en snöflinga
Bjällror hör man klinga
Tid med familjen ska man tillbringa
Och kompisarna ska man också ringa
Julen är så fin
Pappa ropar ”Nu ska vi dricka vin!”
Mormor köpte sardin
Jag leker med min kusin
Vi bakar med farin
Och som dekoration lägger vi apelsin
Det är kul på julafton
Presenter vill lillebror ha nitton
Vid dörren står en jultomte
Från tomtens påse sticker ut en skumtomte
Han skrockar ”Finns här några snälla barn?”
Jag skrattar åt morbror som fånar sig i kostymen medan jag äter havreflarn
Senare är det dags att öppna presenter
Alla studerar sina egna klappar som riktiga agenter
På kvällen sitter alla på soffan med varsin kopp med varm choklad
Tänk att man kan känna sig så glad
”Det är fint i vår stad”
Så står det i alla blad
Nu ska vi ha det kul
God jul!
Små grodor
Miserabla grodor, krigiska grodor, välvilliga grodor.
Mina grodor faller troligen inom den första kategorin.
”Pappa, kan jag få en hund?” Var en återkommande fråga vid matbordet. Svaret var alltid nej, men det stoppade minsann inte mig.
Tjata är bra, då får du allt du vill ha.
Det livsmottot resulterade i att vi hoppade in i bilen mot djuraffären.
Pappas humor är från artonhundratalet, så det innebar att de döptes till Knatte, Fnatte och Tjatte sekunden han fick syn på dem i djuraffären.
Han var ju helt tagen av de sliskiga djuren.
”Jag vill ha en hund!” Gormade och grät jag hela bilvägen hem. Men pappa skulle ha sina sjuttons grodor.
Fy skam.
I fredags blev Knatte fräknig.
Jag slog genast fast sextio diagnoser, bland annat rabies.
Igår låg Knatte olycksbådande stilla i terrariet.
Jag hade föreställt mig en känsla av lättnad, men istället fick jag en annan, underlig känsla i magen.
Efter några bultande hjärtslag rusade jag mot dammen.
I lillebrors lekhink skopade jag upp så många av de underliga äggen jag kunde.
Och likt en oljad blixt, hällde jag ner de sliskiga äggen i terrariet.
Men sekunden ett av dem landade på Knatte, ryckte han upp med ett skutt.