Har välfärdsreformen hamnat på avvägar?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Svårigheter att nå och få vårdtjänster, indragna boendeenheter och hälsovårdsstationer, koncentrering av service och tjänster.
Har välfärdsreformen hamnat på avvägar?
En av målsättningarna med vårdreformen var att förbättra tillgången och tillgängligheten till vård och omsorg, det vill säga att stärka primärvården och den förebyggande verksamheten med målet att stävja kostnadsutvecklingen på lång sikt.
Men de ekonomiska ramarna för reformen som drogs upp av den föregående regeringen har visat sig utmanande.
Då välfärdsområdena tog över vården och omsorgen från kommunerna har det medfört en övertung administration och brist på personal inom den producerande verksamheten.
Kostnaderna för att genomföra reformen har vida överskridit de ekonomiska ramarna och de medel staten beviljar.
Finansministeriet krav på att ekonomin ska vara på +/– noll redan 2026 leder till sparåtgärder som drabbar både personalen och klienter.
Många av förändringarna i servicenätet är sådana som tar lång tid att genomföra och därmed sker sparandet långsamt.
Beslut som fattas nu syns långt senare i verksamheten.
Välfärdsområdena tvingas samarbetsförhandla med hela sin personal för att komma åt att omstrukturera verksamheten.
Vi seniorer har svårt att förstå att sammanslagningar av välfärdsområdena skulle lösa de ekonomiska problemen.
Problemen blir inte lättare att lösa med beslutsfattare som står längre från verkligheten, men det kan bli lättare att skära i verksamheten.
Ge i stället välfärdsområdena lite längre tid att anpassa sig till de ekonomiska ramarna, det skulle inte kosta annat än lite tid.