Har Migri & co inte förstått?

Åbo förvaltningsdomstol. I Kristinestad finns en familj som är någonting av ett finländskt ideal. Pappa jobbar på Stora Enso i Tjöck. Mamma har utbildat sig inom vården till omsorgsassistent och arbetar som vikarie på ett äldreboende. Föräldrarna har betett sig exemplariskt. Deras döttrar som är 8 och 5 år har i hela sitt liv bott i Kristinestad. De går i skola respektive dagis och talar finska.

Ändå har Migrationsverket tre gånger nekat familjen asyl och visat den tillbaka till Irak. Efter en åtta år lång pina väntar familjen fortfarande på det slutliga beskedet.

Migrationsverkets officiella vision är att erbjuda kundorienterade och människocentrerade tjänster som främjar ett välfungerande samhälle och Finlands konkurrenskraft. Verket vill vara smidigast i Europa och stå för en planmässig och effektiv mottagning. Migris mål är att agera förutsägbart, ge en utmärkt kundupplevelse, ständigt utveckla och förnya verksamheten samt vara aktivt och lösningsorienterat.

Statens revisionsverk har länge påpekat att Finland behöver arbetskraft från utlandet. En statlig arbetsgrupp menar att enda sättet för oss att klara social- och hälsovården är att göra det lättare för utländsk vårdpersonal att komma och jobba i Finland – också från länder utanför EU, ja: från hela världen. Det måste gå snabbare att få uppehållstillstånd och rätt att utöva sitt yrke. Dessutom ska invandrarna känna sig välkomna.

Hur är det då möjligt att en statlig myndighet går emot både sina egna löften och ambitioner och det statliga revisionsverkets direktiv genom att av någon diffus anledning tvinga en familj att lämna det land där den rotat sig, där den gör rätt för sig och lever i trygghet, där dess insats behövs och döttrarna inte vet om någonting annat?

Det frågar sig Kristinestads medborgarpanel som diskuterat fallet med den utvisningshotade familjen Mahmud (mamma Gelas, pappa Shaho och döttrarna Eenas och Arina) i Kristinestad.

Migrationsverket och Åbo förvaltningsdomstol störs av att nya fakta tillförts asylansökningarna, att föräldrarna i vissa detaljer ändrat på sina berättelser och skaffat fram kopior av passet. Varken Migri eller domstolen tror att det som de utsattes för i Irak har någon betydelse för deras säkerhet om de skulle skickas dit.

Medborgarpanelen tycker inte att familjen Mahmuds öde ska avgöras på basis av eventuella minnesluckor eller tolkningssvårigheter i förhören med Migri, eller på vad finländska myndigheter tror väntar föräldrarna ifall de tvingas tillbaka till Irak.

Det avgörande är att familjen vill leva och skaffa sig sin utkomst i Finland – att den rotat sig här och att detta är döttrarnas verkliga hem.

Lagen talar för att familjen Mahmud får stanna: enligt utlänningslagens 52 § kan familjen beviljas uppehållstillstånd med hänsyn till de band den knutit till Finland och eftersom det är oskäligt att vägra den uppehållstillstånd.

Den respekt för och tro på människovärdet som våra myndigheter måste visa talar dessutom sitt tydliga språk. Det finns ingen vettig anledning att utvisa den välintegrerade familjen Mahmud.

Kristinestads medborgarpanel genom Dennis Rundt