Reportage
Här får textilier nytt liv – till Åbo transporteras material från runtom Finland för att sorteras och säljas vidare
Sydvästra Finlands Avfallsservice (LSJH) har flyttat sin textilsorteringsstation från Kärsämäki till Bleckstaden, några kilometer nordväst om Åbo centrum, till större lokaler. Till sorteringsstationen kommer avlagda textilier från så gott som hela landet.
I sorteringsstationen sorteras materialet i etapper. Först sorterar man bort textilier som farit illa, till exempel fuktskadats.
Nästa steg är att plocka bort det som ännu kan användas, både klädesplagg och hemtextilier. I samband med sorteringsstationen finns en återvinningsaffär, loppiset Lemppari, där användbara saker säljs vidare.
Därefter börjar sorteringen enligt material. Bland annat bomull, ull, jeans, cellulosatextilier, konstfibrer och blandmaterial separeras och packas sedan enligt hur de kan säljas vidare och återvinnas.
För en del material finns det marknader, för andra åker textilierna vidare för forskning.
Textilåtervinningen ökar och nya metoder utvecklas hela tiden för att materialet ska kunna få nytt liv.
På sorteringsstationen samlas materialet som säljs vidare till stora, tättpackade balar. Men innan textilierna packas sorteras de också enligt färg. De vita och pastellfärgade balarna är värdefullare än de färgglada.
– Vita balar kan vi sälja för 600–800 euro per ton, de är en eftertraktad produkt. De innehåller mindre kemikalier vilket förenklar upplösningsprocessen där de görs om till råvara, säger Aki Honkanen, projektchef på LSJH.
"Hitprodukten" är ändå ull som kan säljas vidare för 1–3 euro per kilo. Det utgör dock endast en bråkdel, ungefär 1 procent, av textilierna som kommer in.
– Bäst värde sett till vikten får man ändå helt klart av de kläder och textilier som kan säljas vidare som sådana, säger Honkanen.
Ungefär 10 procent av materialet som kommer in plockas bort för försäljning i affären och 60 procent går vidare till materialåtervinning. En del av det, såsom textilier av konstfiber och blandmaterial, är dock svåra att återvinna och har ännu ingen marknad. De går därmed till energibränning eller forskning.
Polyester hör till ett av de materialen som är svåra att återvinna, men marknaden håller på att utvecklas.
– Kring 60 procent av materialet i nya kläder utgörs av det, och andelen ökar hela tiden, säger Honkanen.
Själva sorteringen görs till stor del manuellt. På LSJH:s sorteringsstation finns 16 anställda som jobbar med att sortera materialen.
Också här börjar man med att plocka bort förstört material, sockor och underkläder som av hygienskäl inte återvinns, samt till exempel tjocka jackor som inte går att återvinna.
– Sorteringsinstruktionerna måste hållas tydliga för att få konsumenterna att återvinna, alltså specificerar vi inte i dem alla material och plagg som inte kan användas utan sorterar bort dem här, berättar materialrådgivaren Elina Kokko.
Kläder med hårda delar, såsom knappar, dragkedjor eller resårband sorteras också skilt. Därefter börjar man analysera materialen. Till stor del handlar det helt enkelt om att känna på dem.
Kokko förevisar hur bomull till exempel har en matt yta, är relativt tungt och kan klämmas ihop. Om textilierna däremot har en skinande yta, är lätta och löses upp direkt efter att man skrynklat ihop dem kan det till exempel vara polyester.
Att titta på tvättlapparna är inte alltid pålitligt, ibland säljs plagg som silke trots att de innehåller polyester. Genom att gnida tyget mellan fingrarna kan man känna skillnaden, då äkta silke borde kännas nästan klibbigt.
Det är alltså en hel vetenskap att lära sig skilja åt materialen. På sorteringsstationen finns en textilskanner som kan analysera materialet, men den är inte fullt pålitlig och känner bara igen materialet på ytan.
Mode, material och biologi bra att kunna
Sorterarna får tre till fyra veckors inskolning innan de börjar jobba. Utöver materialkännedom lär de sig om klädesmärken, stilar och mönster från olika årtionden. Populära mönstertyger och vintageplagg kan gå till försäljning utan att vara i toppskick.
– Vi får regelbundet in också värdefulla modeplagg och just nu har vi en fin samling med 70-talsjultyger i affären, tipsar Kokko.
Lite biologiskolning blir det också för sorterarna då det gäller att känna igen olika insekter som nu och då kan hittas bland textilierna.
LSJH är ett bolag som ägs av 18 kommuner i Sydvästra Finland och hanterar deras avfall. Textilsorteringsstationen tar ändå emot avlagda textilier från nästan hela landet, med undantag av de nordligaste delarna.
De textilier som kommer från andra regioner försorteras så att det direkt återanvändbara och det material som farit illa plockas bort. Resten transporteras till Åbo.
Skärpta krav
Enligt EU:s mål ska 55 procent av allt avfall återvinnas år 2025. Finland sackar ännu efter i många sorteringsmål och 2021 minskade till och med återvinningsgraden.
Nu satsar man på att förbättra situationen. En ny avfallslag som trädde i kraft 2021 kräver att alla kommuner från början av det här året måste ordna textilinsamlingar, två år tidigare än EU kräver.
– Lagen kräver att textilinsamling ordnas, men inte att den är effektiv. I nuläget uppfylls kravet om det finns en insamlingsstation i kommunen, säger LSJH:s projektchef Aki Honkanen.
I sydvästra Finland infördes insamlingar redan 2016 och här finns det tätaste nätverket av stationer, kring 40.
De finns inomhus för att minska risken för fuktskador, ofta i samband med köpcenter, affärer eller bibliotek. Också till Bleckstaden kan man hämta gamla kläder och textilier.
2 300 ton textilier samlades in i fjol
Enligt utvecklingschef Teemu Jutila samlade avfallscentralerna i Finland sammanlagt in kring 2 300 ton textilier ifjol. I år antas mängden öka i och med det nya insamlingskravet.
Jutila nämner att välgörenhetsinsamlingen UFF får in kring 14 000 ton i året. De samlar dock också in bland annat skor och handväskor.
– Där har insamlingsmängderna ökat men samtidigt har kvaliteten gått ner, säger Jutila.
Alltså tyder det på att allt fler vill sortera, men allt som kommer in är inte användbart.
Trots att LSJH har kommit långt i utvecklingen av textilhanteringen är framtiden ändå osäker. EU planerar att införa ett direktiv som förpliktar producenterna att ansvara för textiliernas hela livscykel, men detaljerna är ännu oklara.
Alltså vet man inte vilken roll de kommunala aktörerna i framtiden kommer att ha. Därmed har LSJH:s planer på textilhantering också på Toppå sorteringsstation tills vidare satts på is.