Har du testat vattenpölshoppning?

En bekant till mig berättade om en grannfamilj vars barn är så väluppfostrade att de aldrig hoppar i vattenpölar. Sanningshalten i ryktet är troligen inte så stor, men jag kan inte låta bli att fantisera lite om familjen med de väluppfostrade barnen.

Jag undrar hur familjen, om den nu verkligen existerar, alls kommer sig för att gå ut under månaderna med ständiga vattenpölar. Vad sysslar de egentligen med där ute?

Trivs de utomhus ifall utevistelsen fylls av påminnelser och förmaningar om att inte blöta ner sig? För barnen kan väl ändå inte vara så väluppfostrade att inget tjat behövs? Åtminstone har familjen säkert mindre lera på tambursgolvet än många andra.

Hemma hos oss fungerar det så att jag på lördagsmorgonen tittar ut genom fönstret och glatt konstaterar att det har regnat i natt igen och föreslår att vi går ut på jakt efter den största vattenpölen i byn.

Ivern i min röst är nästan äkta, för jag vet att tanken på vattenpölarna gör att det går snabbare att ta på ytterkläderna och jag kommer dessutom att få en skön promenad istället för att stå på gården och puffa fart på gungorna.

Det är lite komiskt att följa med hur barn dras som magneter till vattenpölar och -drag.

Magnetismen håller ofta i sig långt upp i skolåldern. I veckan träffade jag några femteklassare som hade lite svårt att följa med naturskolundervisningen eftersom jag hade planerat så dumt att det precis invid fanns ett dike där det gick att fiska upp lera med några käppar.

Att vattnet lockar ser jag ändå främst som en god sak. Vattenpölar är nämligen lärorika miljöer. Det är bara att stå bredvid, följa med och visa sitt intresse för de undersökningar i vitt skilda vetenskaps-, konst- och idrottsgrenar som pågår runt pölen. Allt ska tas reda på.

Hur många vattenpölar finns det på rad? Går det att hoppa från pöl till pöl? Går det att bygga en kanal mellan två pölar och få vattnet att rinna? Hur djup är den djupaste pölen? Räcker stövelskaftet till eller behövs det en pinne för att mäta?

Det kan bo småkryp i pölen. Tänk vilket dolt liv under ytan! Ibland ligger där en daggmask som behöver räddas. Stackars masken! Varför kan den inte leva i pölen med de andra?

Vår ettåring snubblade och föll pladask i en pöl. Först såg han lite glad ut, men så började vattnet läcka in genom handskarna och då var det inte lika roligt längre.

Det blev en studie i hur mycket vatten vattentäta handskar egentligen tål, även om forskaren var i yngsta laget för att ta till sig lärdomen.

Nu i novemberär vattenpölarna som bäst för då kan de en vacker morgon ha fått ett magiskt istäcke. De vackra mönstren av frost i isen beundras en stund, och sedan blir det spännande att se hur mycket isen bär.

Snart är det bara skärvor kvar i olika former. Hur ser världen ut sedd genom en isskärva?

I leken kring pölarna skapas samtidigt naturkänsla och ett förhållande till den egna närmiljön. Det här är komponenter som lägger grunden för framtida välmående.

Jag försöker intala mig att lite lera på tambursgolvet är en struntsak i jämförelse med de lärorika upplevelserna och glädjestunderna.

Finländare brukar ordna mästerskap i märkliga grenar, men världsmästerskapen i vattenpölshoppning går faktiskt årligen av stapeln i Storbritannien.

Tävlingen är riktad till barn och det är viktigt att det skvätter ordentligt när man hoppar. Kanske det finns en nisch som vi kan haka på här: vattenpölshoppning för vuxna. Det finns ju ingen orsak att sluta bara för att man blir lite äldre.