Har de inte hört alarmet?

Jag är gruvligt besviken på mitt parti Svenska Folkpartiet och deras något maktfullkomliga agerande i den fleråriga och utdragna konflikten om Barnskyddet i Pargas. Ordförandens grötmyndiga förklaringar (ÅU 29.3) om vilket fantastiskt ansvar SFP tar i frågan gör, att jag nu skriver en insändare = populistisk politik = folkets engagemang och deltagande i sina egna angelägenheter.

Vad skulle hända i samhället om det brinner och Brandkåren inte rycker ut utan sitter och väntar tills allt är uppbrunnet? Kanske de inte hört alarmet? Det är så man upplever Barnskyddets situation: år läggs till år, socialarbetare skriver brev, klagar och försvinner, man håller möten, man diskuterar, konsulter kommer och går, rapporten läggs i lådan, Regionplaneverket kommer och går, åtgärder borde vidtagas, ingenting händer, man diskuterar, man håller möten, ingen förändring, personal går igen, cheferna förklarar, inget problem med cheferna iaf, yrkesmänniskorna skriver brev, familjerna och barnen lider, väntar, misströstar, år läggs till år... eldsvådan pyr och pyr!

Men det fanns EN brandman i staden, Cornelius Colliander, som hörde larmet och ryckte ut med sprutan, han fick folket med sig, de tog sina vattenämbar och hjälpte till att släcka.

Då marscherade SFP fram och förklarade, att det inte var ansvarsfullt att använda för mycket vatten och framför allt skulle man inte använda de olika ”enheterna” (F # och de andra symbolerna) vid släckningsarbetet, ”ruinerna” kunde avslöja hur byggnadsverket från början var konstruerat: släck inte för mycket, tala inte för mycket, skriv inte för mycket, engagera dig inte för mycket, bråka inte, bär dig åt som folk, rösta i val! Amen!

Men tack i alla fall Cornelius Colliander och Lotta Laaksonen för era släckningsförsök!

Siv Fagerlund