"Här är folk bättre på historia"

När den svenska deckarförfattarren Martin Österdahl ska intervjuas på den stora Agricolascenen under Åbo bokmässa blir publiken plötsligt fåtalig.

I Sverige skulle han vara en publikmagnet på en bokmässa, här är det ingen enkel uppgift att fria in sig för en finsk publik med ett uppträdande på svenska, då föregående författare som intervjuats dessutom är populära Antti Tuuri.

Men medan Niko Aula gör sin intervju med Österdahl (på svenska) och översätter till finska för publiken börjar säten igen fyllas. Mottagandet är sist och slutligen gott.

- Jag är väldigt glad över att vara i Finland och har kontrakt om översättning av de tre första deckarna i serien till finska, säger Österdahl en stund senare.

Han debuterade i augusti 2016 med "Be inte om nåd", den första delen av en planerad serie om sex böcker med Rysslandspecialisten Max Anger i huvudrollen. Del två "10 svenskar måste dö" har kommit ut på svenska, nu skriver han på trean. Debutboken har redan kontrakt om utgivning i elva länder.

Att det kunde finnas en svenskspråkig publik i Åbo också är Österdahl medveten om, han är insatt i landets tvåspråkighet och känner till skärgårdens svenskspråkiga profil.

Han har förresten placerat sin deckarkaraktär Max Angers barndom på Arnholm i den svenska skärgården, det vill säga på en ö strax väster om Åland.

Men på bokmässan i Åbo - den första bokmässa han besöker i Finland i egenskap av författare - är det inte mycket svenska man hör.

-  Det är synd, men för mig är också de finska läsarna värdefulla. Jag har en känsla av att folk här kan sin historia bättre, medan Sverige är lite historielöst i dag. Och för mig är historia viktigt, säger Österdahl som själv bland annat har studerat rysk historia och bott i S:t Petersburg.

- Jag tänker till exempel så här,  jag har tre barn och om jag för dem skulle berätta om vilka händelser som jag har upplevt som de största och viktigaste händelserna under min livstid, skulle jag börja med Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps.

- Men berättar jag för svenska barn av i dag att huvudstaden i Europas största land var delad av en mur och att man blev skjuten om man passerade den utan lov , ja då tror de mig inte, eller de tycker jag pratar som Sagan om ringen-historier. Det här bekymrar mig. De här berättelserna är viktiga, och då kan deckaren vara en väg att berätta. Jag tycker själv också om sådan underhållning som har ett samhällsperspektiv och som håller ett högt tempo.