"Handla som om det du gör spelar en roll"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På många sätt har detta varit ett märkligt år, inte minst politiskt. För mig blev sommaren en djupdykning i den digra forskning som finns om sannfinländsk populism och ytterhögerns retorik. I skrivarbetet hade jag som ledstjärna en tavla med texten: ”Act as if what you do makes a difference. It does.”
Citatet av den amerikanska psykologen William James (1842–1910) kunde översättas till: ”Handla som om det du gör spelar en roll. Det gör det.”
Under min uppväxt återkom ofta samtal om civilkurage och samhällsansvar. Jag har tagit styrka ur dem de gånger jag tvivlat på meningsfullheten i att skriva samhällskritik.
För mig skedde vändpunkten i mars, då Anna-Maja Henriksson sade att ”SFP inte går med i en regering som gör sannfinländsk politik”.
Det gick då att ana att SFP skulle komma att medverka i att lyfta Sannfinländska partiet till regeringsposition. Senare har det blivit klart att partiet godkänt ett rasistiskt regeringsprogram och aktivt skapat en opinion som stöder regeringens politik.
Ändå kunde knappast någon ana före valen att högerpopulismen och rasismen skulle få en så stark ställning i regeringen som den fått. Det har under hösten blivit vardag att höra Sannfinländsk propaganda från regeringsposition, som då inrikesministern talar om att stoppa ”illegal invandring” genom att stänga gränserna till Ryssland.
En påminnelse: Det är möjligt att agera aktivt mot hybridpåverkan utan att blanda in rasism eller invandrarfientlighet – och att söka asyl är inte olagligt.
Jag är djupt orolig för att russofobin, islamofobin, antisemitismen och anti-svarta rasismen kommer att öka under de närmaste åren, liksom även den radikala högerns våld.
Sommarens diskussioner har visat att okunskapen om rasism är utspridd i Svenskfinland. Trots att det finns många minoriteter inom minoriteten verkar tanken om ”finlandssvenskar” solid. Det är tydligt att det antirasistiska arbetet saknar organisatorisk förankring, och ofta har tystnaden inom Svenskfinland varit förvånansvärt stark.
Jag misstänker att en av orsakerna är att det kan vara svårt att se rasism, ifall man själv lever sitt liv som vit. Det kan också vara svårt att ifrågasätta tanken om att språkpolitik alltid måste ha högsta prioritet. Dessutom kommer lojalitet till SFP ofta med ett starkt socialt kapital och att arbeta antirasistiskt innebär att bryta rådande mönster. Det kan ha obekväma följder.
På flera olika sätt har ”pragmatism” och ”överlevnad” lyfts fram som argument för SFP att ingå i den nuvarande regeringen. Detta skapar en bild av en alternativlöshet, som på sikt undergräver människor tilltro till politik. Ett sådant tänkande osynliggör att människor i allmänhet och politiker och politiska partier i synnerhet i de flesta situationer har flera olika valmöjligheter.
Det är möjligt för partier att lämna regeringsförhandlingar och för politiker att lyssna på kritik och låta det påverka ens handlingar. Det är möjligt för var och en att prioritera svarta och muslimska människors trygghet och ta avstånd från rasistisk retorik.
Var och en av oss kan låta bli att svara med tystnad på oförrätter och låta bli att bagatellisera rasism. Var och en kan öva sig på att lyssna och låta dem som är mest utsatta för rasism komma till tals.
I denna ”pragmatismens” tidsålder sätter jag mitt hopp till enskilda människor och till medborgarsamhället. Jag tänker här på dem som skickat epost till riksdagsledamöter, dem som tagit risken att göra sig obekväma i den finlandssvenska ankdammen och valt att påtala rasism, dem som organiserar och deltar i demonstrationer, dem som hittar nya sätt att samarbeta över språk- och partigränser och dem som aktivt vill lära sig mer om rasism.
Nu när året närmar sig sitt slut tackar jag alla dem som hjälpt mig genom att agera bollplank, dela nyheter och läsa mina halvfärdiga kolumner. Jag sänder en varm tanke till alla dem som i sin vardag genom sitt arbete eller genom frivilliga insatser inser att var och en av oss bär ett ansvar för att bygga upp ett samhälle som är rättvist och tryggt för alla.
Här kan du läsa fler av Marika Kivinens kolumner.