Gymnasiecampuset i Pargas – en rektors visioner

Jag kan inte låta bli att bygga vidare på Kyösti Kurvinens insändare i ÅU (4.7.2018) om gymnasiecampuset i Pargas.

Jag vet inte om det är klokt att som rektor i form av en insändare debatterar ämnet i pressen, men nu är i så fall redan skadan skedd.

Tanken om ett gymnasiecampus har grott i mig allt sedan jag blev rektor 2013 vid Pargas svenska gymnasium. Jag är själv infödd Pargasbo och har gått i skola i Pargas. Under min tid var gränserna mellan språkgruppen hårt bevakade. Man hade ingen aning om vad som hände på andra sidan, ännu mindre vilka eleverna och lärarna var. Resultatet var att t.ex. jag som kommer från en svensk miljö inte lärde mig hyfsat det andra inhemska språket under min skolgång. Fortfarande är den kunskapen knagglig. Detta harmar mig.

I dag lever vi i ett annat samhälle. Vi talar om globalisering och att världen är öppen för alla. Inga gränser skall finnas. Detta bör vi bevisa att också är sant på gräsrotsnivå.  Många delar den åsikten med mig att samarbete är det bästa. Ingen kan förlora något på det.

I samtal med de studerande är det förvånansvärt många som säger att de fortfarande har problem med finskan. I PSG läser alla A-finska, men det är alltid några som väljer att i studentexamen skriva den korta B-finskan. I lukio är det möjligt att läsa antingen A eller B svenska och  jag vet också att väldigt många läser B-svenska i det finska gymnasiet. Så här får det inte vara i en tvåspråkig stad!

Sedan 2014 har gymnasierna i Pargas ett mera ingående samarbete. Det hela började med ett tvåspråkigt projekt Vi ror tillsammans – Me soudamme yhdessä. Projektet finansierades av Utbildningsstyrelsen. Målet med projektet var att tillsammans utveckla tvåspråkiga temakurser inom ramen för den nya läroplanen. Tack vare detta samarbete har lärarna lärt känna varandra och i dag är det inget problem för dem att gå över språkgränsen. I vårens utvärdering uppskattades detta samarbete. I utvärderingen lyftes även fram behovet av en gemensam byggnad. Trots att vi ligger fysiskt rätt nära varandra är vi ändå för långt borta för att dagligen  kunna gå till varandra och samarbeta kring skolfrågor och annat. Samma problem är det med kontakterna de studerande emellan.

Förutom att våra gymnasier erbjuder tvåspråkiga temakurser är det fritt fram för var och en att läsa kurser över språkgränsen. Enligt lagen bör vi garantera att de obligatoriska kurserna ges på modersmålet, men alternativt är det möjligt att ta kursen på det andra inhemska språket i det andra gymnasiet. Vad gäller de frivilliga kurserna har vi några som erbjuds endast i det ena gymnasiet. På så sätt kan vi sporra eleverna att gå över språkgränsen samtidigt som vi kan erbjuda en kurs som annars inte skulle bli av. För att underlätta samarbetet har vi gemensamma lektionstider och positionssytem.

Det som på våren ytterligare har aktualiserat tanken på ett gymnasiecampus är att luftkvaliteten i byggnaden där  Paraisten lukio har sin verksamhet inte har varit den bästa.  Nu planerar man en sanering av huset. Huset är gammalt och en helt mysig fastighet, men som skola uppfyller den inte dagens krav på hur en lärmiljö ska se ut. Detta talar för att man kanske borde se lite längre och i stället för att satsa pengar på en dyr renovering bygga något nytt.

Pargas svenska gymnasium renoverades för ett år sedan. Trots renoveringen är det fortfarande trångt i skolan. Rastutrymmena är minimala, vi saknar skolgård, vi har för få klassrum och vi saknar förrådsrum och en plats att samla hela skolan. Luften är undermålig i lärarnas arbetsrum. Ställvis kan man överhuvudtaget inte arbeta där.

Ett nytt hus, ett gymnasiecampus, skulle fylla många luckor och skapa nya möjligheter.

Sarlinska skolan och Paraisten seudun yläaste skulle få utrymmen i andravåningen i dagens PSG. Utrymmen som den nya läroplanen ställer krav på. Samtidigt skulle det vara en ytterst fin möjlighet för högstadierna att samarbeta över språkgränsen. Dessutom är de båda högstadierna så gott som fastbyggda i det ifrågavarande huset.

I det nya gymnasiecampuset kunde gymnasierna i Pargas delvis dela på utrymmen och allt annat som behövs i undervisningen i en modern skola.

I det nya gymnasiecampuset kunde man bygga ett stort auditorium som staden saknar. Ett ändamålsenligt auditorium som skulle inrymma minst 300 personer. Detta skulle tjäna hela staden.

Kyösti Kurvinen skriver om en simhall i campuset och att ge eleverna en möjlighet att under skoldagen satsa på idrott, teater, sång eller dans. Vad gäller detta finns det redan planer klara. I höst ges det möjlighet för det svensk- och finskspråkiga gymnasieeleverna att under skoldagen träna under Piffens ledning eller att ta del av kulturenhetens satsning på en Ungdomsshow  2018. Detta är bara början. Sedan flera år tillbaka satsar vi i Pargas även på kurser inom entreprenörskap.

Ett gymnasiecampus skulle definitivt ge ett mervärde för staden.

En strategi behövs för skolornas framtid på Skolgatan!

Annika Gustafsson

Rektor för Pargas svenska gymnasium