Gröna kulor och hampfrön

Välfärdsområdet i Egentliga Finland (Varha) har existerat endast i mindre än tre månader, men vi i styrelsen har jobbat tillsammans i över ett år. Dagen firades ”i arbetets tecken” med ett enkelt knytkalas och en tio minuter längre mötespaus.

På det smala bordet samsades hemlagade tårtor med inköpta, nånting fanns det dubbelt av och något saknades helt, inga bestick, något visste man inte riktigt vad det var.

Mellan skärgårdslimpan och äppelpajen fanns också gröna kulor från butiken och hampfrön från Loimaa, de passade nog inte riktigt ihop med något alls.

Bordet beskrev Varha så som verksamheten ser ut just nu då 34 organisationers verksamhet ska bli ett: kaotiskt, ofärdigt, jobbigt, ett pussel var många bitar fattas. Men ändå kan man se konturerna av hur det så småningom kunde eller borde bli.

Styrelsemedlemmarna möts flera gånger i veckan, i en eller annan sammansättning. De flesta mötena är enbart på distans, medan de egentliga styrelsemötena är hybridmöten och det fungerar utmärkt.

Distansmöten är en förutsättning för att jag, boende på en liten ö i skärgården, överhuvudtaget ska kunna delta. Men ibland behöver man ju träffas, förstås.

Oftast kommer vi fram till kompromisser, utom då hälsovårdsavgifterna behandlades, då blev det omröstning, också i fullmäktige.

Vänstern anser fortfarande att Varha borde göra som Helsingfors stad, det vill säga helt slopa avgiften till läkare inom bashälsovården för att undvika att låginkomsttagare inte får vård i tid. Hoppas en dag få stöd för detta från andra partier.

Styrelsen har en WhatsApp-grupp som är i gång nästan dagligen. Man har lärt sig vilka i sällskapet som är morgonpigga…

Här diskuteras väldigt viktiga frågor, som oftast i något skede kommer upp också på den officiella dagordningen.

Det kan handla om allt från varför kantinen är stängd vid Salo sjukhus (svar: öppnar i april då offertrundan är avklarad), till varför har maten på äldreboenden stigit med det dubbla? (inget svar än, frågan har att göra med Varhas dotterbolag Kaarea) eller varför betalar Varha stora summor till privata rekryteringsbolag i stället för att sköta den viktiga verksamheten själv? (svar: en jättestor nationell fråga som också många andra än jag kritiserar och det finns ett politiskt tryck att få en förändring).

Några bestående försämringar i servicen på mindre orter med förklaringen ”ingen personal” har vi också hört om. I det fall som debatterades hade bevisligen personal inte ens sökts. Det är ju därför en omfattande servicestrategi just nu görs upp, för att principerna ska slås fast för hur och var vilken typ av service ska erbjudas. Före fullmäktiges beslut i oktober får inga bestående försämringar ske!

Men hela reformen står och faller på tillgången på personal, och styrelsen har nog enligt mig inte ännu gjort sitt yttersta för att Varha ska bli en lockande arbetsgivare. Här ser man en tydlig gräns mellan politik till höger och till vänster.

Kaoset på jouren i Åbo har fått sin förklaring: de flesta kommer dit (ofta med ambulans) redan på förmiddagen, fast närmare hälften av alla patienter där kunde ha vårdats på sin egen hälsocentral, i fall akuttider där hade funnits.

Många kunde också vårdas hemma i fall hemsjukhusverksamheten skulle vara tillräckligt omfattande. Vi vet alltså vad som bör göras, och jobbar på en förändring.

För att få personal till glesbygden behövs ett glesbygdstillägg, det är jag själv övertygad om. Samt mycket mera flexibla arbetstider, bättre ledarskap mm. Kommunerna ska se till att det finns lämpliga bostäder till överkomlig hyra, annars får man garanterat ingen personal.

Som ordförande i den fjärde största partigruppen har det varit otroligt viktigt att ha en minister i gänget (som dessutom flitigt har deltagit). Budskap går vidare åt båda hållen.

Varhas största fördel är att då alla pengar som kan användas för social- och hälsovård och räddningsväsende är i samma penningbörs, lönar det sig inte att ha dubbleringar eller att skjuta över problemen till någon annan eller på framtiden, betalningens tid kommer ändå.

Nackdelen med Varha är att det verkligen inte är lätt att hantera en penningbörs med två miljarder euro, åtminstone inte i början.

Varha är kanske just nu inne i sin svåraste tid med stora mängder olösta frågor, men många jobbar ”häcken av sig” för att få ordning på allt. Först sen kan det egentliga utvecklingsarbetet börja, det som vi alla otåligt väntar på. Men en sak har gått som en politisk dans, hittills: den kommande vårdcentralen i Åbolands sjukhus. Det är glädjande.

I riksdagsvalet lönar det sig att rösta på ett parti som verkligen vill utveckla välfärdsområdenas service och inte har som mål att skära ner miljarder euro i statens anslag. Trygghet, omsorg och hälsovård åt alla – inte bara åt några!

Nina Söderlund

Styrelse- och fullmäktigemedlem i Varha,

Vänsterns fullmäktigegruppsordförande,

Nagu