"God grundforskning kräver engagemang, tid och finansiering men den ger resultat som förändrar liv"

Den internationella cancerdagen uppmärksammas den 4 februari.

Varje år insjuknar över 30 000 finländare i olika cancersjukdomar men tack vare dagens terapi blir över hälften friska.

Det har dock inte alltid varit så, t.ex. på 1950-talet överlevde endast en fjärdedel.

Vad beror detta på?

Det finns flera faktorer men en av de viktigaste är forskarnas bidrag med ny kunskap som leder till utveckling av nya behandlingsmöjligheter.

Genom forskning satsar vi på framtiden och det är oroväckande att finansiering av cancerforskning i Finland har minskat rejält senaste åren.

Här vill jag ge en historisk överblick vad grundforskning kan åstadkomma.

Den 1 oktober 2018 tillkännagav Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet att priset skall delas lika mellan James P. Allison och Tasuku Honjo.

Motiveringen lyder: ”för deras upptäckt av cancerbehandling genom hämning av immunförsvarets bromsmekanismer”.

Immunterapi anses vara den ”femte pelaren” i kampen mot cancer tillsammans med kirurgi, strålbehandling, kemoterapi och målinriktade läkemedel.

För att bättre förstå immunterapi och hur den har revolutionerat cancervården idag måste vi resa tillbaka i historien.

Kunskapen om kroppens eget försvar mot cancer har funnits redan i det forntida Egypten långt innan man förstod de bakomliggande mekanismerna.

På 1800-talet observerade kirurgen W. Coley att cancerpatienter som insjuknade i bakteriella infektioner ofta visade minskning av tumörmassan.

Coley framställde ”Coley's toxins” som innehöll inaktiverade bakterier som han injicerade i cancerpatienter i hopp om att aktivera immunförsvaret som i sin tur skulle attackera cancerceller.

På den tiden hade man ingen kunskap om gener, mutationer eller immunitet.

Resultaten var tvetydiga och metoden övergavs.

På 1900-talet blev kunskapen om immunförsvaret allt mera känt men försök att stimulera immunceller mot cancer gav föga framgång.

Tack vare intensiv grundforskning vet vi betydligt mera idag om samspelet mellan cancerceller och immunförsvaret.

Varje cell uppskattas genomgå tusentals mutationer dagligen men tack vare cellens välutvecklade reparationssystem korrigeras dessa skador.

När detta system ger vika och tillräckligt många kritiska mutationer uppstår blir cellen immortaliserad (odödlig) och börjar växa okontrollerbart, det uppstår cancer.

Vi vet också att vita blodkroppar, speciellt T-celler, kan känna igen cancerceller och eliminera dem.

1994 studerade James P. Allison ett protein som kallas CTLA-4 på T-cellernas yta.

Två år tidigare upptäckte Tasuko Honjo ett annat protein på T-cellens yta som kallas PD-1.

Dessa ytproteiner visade sig fungera som bromspedaler för cellens aktivitet.

Vissa cancerceller använder dessa bromspedaler till sin fördel genom att omvandla aktiva T-celler till passiva aktörer.

Forskarna utvecklade antikroppar mot dessa ytproteiner som blockerar bromssignaler och T-cellerna kan igen hitta och förstöra cancerceller.

Principen är unik.

Istället för att attackera cancerceller direkt (kirurgi, strålbehandling, målinriktade läkemedel) eller ingripa i celldelning (kemoterapi) ligger fokus på kroppens immunförsvar genom att aktivera T-cellerna.

Immunterapi har redan hjälpt många patienter med bl.a. metastaserat melanom, njur- och urinblåsecancer och Hodgkins lymfom.

Det pågår studier även på många andra cancerformer.

Varningens ord är att vi måste vara ödmjuka och förstå vår okunskap eftersom vi ännu inte vet hur vi kan förutspå biverkningar som kan vara mycket allvarliga och vilka patienter som får mest nytta av behandlingen.

Därför behöver vi fortsatt mer grundforskning för att trygga våra patienters framtid.

Det tog nästan 20 år före upptäckten av CTLA-4 och PD-1 kom patienterna till gagn.

Det visar att god grundforskning kräver engagemang, tid och finansiering men att den ger resultat som förändrar liv.

Ilja Nystrand

med.lic.

Specialiserande läkare,

ÅUCS, cancerkliniken

Åbo Läkarförening, ordförande