”Glöm inte bort de människor som lever i konflikten när vi på tryggt avstånd diskuterar den som vore den en idé på ett abstrakt plan”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det har gått ett år sedan Hamas terrorattack mot Israel. Under ett år har Israel och Hamas krigat i Gaza och oroligheterna mellan Israel och Hizbollah eskalerar vid Israels norra gräns mot Libanon.
Under året har jag aktivt följt med, och själv deltagit i, debatten kring situationen i Främre Orienten. Här kommer några reflektioner kring hur jag upplever debatten om konflikterna på säkert avstånd i Finland.
Alla sidor har en tendens att godtyckligt välja startdatum för sin historiska förklaring om vad som sker. Till exempel börjar förklaringen vid 1948 när Israel bildades och krig bröt ut, 1967 när Israel tog Västbanken från Jordanien och Gaza samt Sinaihalvön från Egypten under sexdagarskriget, 2005 när Israel drog sig ur Gaza, den 7 oktober 2023 när Hamas invaderade södra Israel eller när Israels armé gick in i Gaza som svar på terrorattentatet.
Debattörer väljer fritt beroende på vilket startdatum som får önskvärd sida att framstå som offer och förövare.
På samma sätt väljer debattörer fritt omfånget i konflikten.
Den beskrivs bland annat som en konflikt mellan Israel och Hamas, Israel och Palestina, Israel och Iran eller som västvärlden mot en västfientlig islamistisk ideologi. Det finns ett korn av sanning i alla dessa beskrivningar, både vad gäller tidsramen och omfånget av konflikten, men ingen av dem är heltäckande.
Väljer man att beskriva situationen så att Israel är ockupationsmakt och Palestina är offer ändrar det inte på israelernas situation där de lever under konstant hot från Iranstödda terrorgrupper som önskar förinta Israel.
Landet är ungefär lika litet som Nyland och terroristernas missiler kan nå hela landet. Det minskar inte heller det trauma israelerna genomled den 7 oktober i fjol.
På samma sätt minskar inte palestiniernas lidande i Gaza för att skulden för konflikten sätts på Hamas och Israel beskrivs som en beskyddare mot terror. Situationen i Gaza är fruktansvärd och även historiskt har palestinier lidit mycket genom de ständigt pågående konflikterna i Mellanöstern.
Trots att konflikten är otroligt komplicerad är det möjligt att bilda sig en uppfattning om vad som sker, men inte genom förenklade beskrivningar med en tydlig förövare och ett tydligt offer.
Nu, mer än någonsin, är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Förenklade beskrivningar gör att vi lätt glömmer bort de människor som lider. Jag ser hur israelernas trauma från den 7 oktober glöms bort i berättelsen om Israel som ockupationsmakt och hur palestiniernas lidande förbises när konflikten framställs som ett krig mot Iran och dess terrorceller.
Nu, mer än någonsin, är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Annars tillåter vi att de människor som lever i konflikten glöms bort när vi på tryggt avstånd diskuterar konflikten som om den vore en idé på ett abstrakt plan.