Glesbygdsinvånare, njut av naturens djur!

Förståelsen tryter ibland när en del människor, som helt frivilligt bor i glesbygden, klagar högljutt så fort de får besök av vilda djur på sina tomter eller i närområden! Man är missnöjd när hjortarna äter tulpaner och rosor och när hararna gnager på äppelträd och plantor.

Ibland är det de hungriga ekorrar som äter småfåglarnas mat. I näromgivningen får det absolut inte finnas ormar eller getingar för att inte tala om björnar, lodjur, mårdhundar (som enligt en del är roten till allt ont i världen), grävlingar, rävar eller vargar med mera.

Det negativa förhållningssättet är ofta inlärt. Mycket är fördomar och rädsla, t.o.m. hysteri och sådant smittar effektivt på följande generationer.

Det är klart att större vilda djur kan vara farliga för människan och för våra sällskaps- och husdjur, men när man bor i naturen skall man lära sig att ta det i beaktande och skydda sig mot dem.

De vilda djuren har precis lika stor rätt att leva i naturen som vi. Vi har ju dessutom effektivt tagit över deras habitat och djuren gör inte avsiktligt förtret. De kan inte veta att tulpanerna och rosorna enbart är ögonfröjd för oss människor eller att solrosfröna och fettbollarna är tänkta endast för småfåglarna.

Ormarna håller effektivt efter möss och sorkar men många upplever dem alla, både ormar och möss som obehagliga, besvärande och som absolut skall dödas.

Björnar, lodjur, mårdhundar, grävlingar och rävar sköter effektivt om. skogarnas avfallshantering och vargarna håller balansen i dem.

Om naturens djur ger ångest borde man kanske överväga om glesbygden med sin natur alls är den rätta boplatsen.

PS. Hjortarna lär inte tycka om sammetsblommor.

Britt-Marie Juup

Eläinten Ääni - Djurens Röst