Glada vi till universiteten gå, eller?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vid höstens studiestart blir studerande ofta tillfrågade om de känner sig utvilade och redo för ett nytt läsår.
Den långvariga coronapandemin, en allt mer oklar framtid och fortsatt höga krav försämrar studerandes mentala hälsa.
Den gemenskap vi är vana vid har suddats ut. Vissa har flyttat för att inte behöva vara ensamma i en etta. Distansföreläsningar har varit studerandes verklighet en lång tid.
Studerande har uppmanats att försöka orka.
Härmed citerar jag Finlands Studentkårers Förbund (FSF): ’’Kämpande ord räcker inte, det är dags för lösningar!’’ Svaret på den inledande frågan lär variera, dock finns det tydlig statistik på att studerande mår psykiskt dåligt under coronapandemin.
65,4 procent har upplevt mental påverkan, exempelvis orkeslöshet, ensamhet och ångest. Det här visar en enkät som Åbo Akademi Studentkår (ÅAS) skickade ut till studerande vid Åbo Akademi gällande studier under coronapandemin.
Nästan hälften av de 870 som svarade, upplever att det går sämre att studera hemma. 17,8 procent anser att det går bättre att studera hemma.
ÅAS förespråkar en hybridmodell i framtiden. Den första periodens studier sker enligt en hybridmodell som ger både nya och längre hunna studerande en möjlighet att vistas på campus, meddelar Stefan Willför, prorektor för Åbo Akademi.
Både Åbo Akademi och Helsingfors universitet lanserar psykoterapeututbildning på svenska. Det här är en positiv nyhet som hjälper med det skriande behovet efter psykoterapi, speciellt i Svenskfinland.
Utbildningen lär dock bli dyr för blivande psykoterapeuter. Detta jobbar Finlands Svenska Psykoterapiförening (FSP) med att åtgärda. I detta läge lönar det sig inte att ropa åt studerande att gå i terapi, då få ens har råd med det. Några gratis besök hos en psykolog vid Studenthälsan hjälper tillfälligt, men löser inte långvariga problem.
Jag funderar på bakomliggande orsaker till varför unga mår så dåligt. Förstås varierar orsakerna mellan individer och vissa har en större benägenhet till mental ohälsa.
Då så många mår dåligt finns även strukturella, samhälleliga orsaker. Pressen på unga är idag för hög. Under coronapandemin har kravet på studerande hållits på samma nivå. För att studerande ska få behålla sitt studiestöd, kräver Folkpensionsanstalten (FPA) 5 studiepoäng per månad eller 45 studiepoäng per läsår.
Enligt ÅAS har studierörelsen lobbat för sänkta gränser, men FPA har ännu inte ändrat kraven.
Enligt FSF är studietakten för intensiv och kraven på studerande för höga, medan utkomsten inte är tillräcklig. Eftersom staten är oförmögen att lösa den ohållbara situationen, kräver FSF en evig studierätt för universitetsstuderande. Det här betyder inte att studierna tar all evighet att slutföras. Däremot skulle en evig studierätt möjliggöra mindre oro och stress under studietiden, tillräckligt med tid för inlärning och utveckling och ett givande studieliv.
I studerandes studieliv ingår självutveckling, vänskap, gemenskap, föreningsliv och fest. Studietiden är en viktig del av människans liv. Istället för att pressa studerande att bli färdiga i snabb takt utan tillräcklig hänsyn till mental hälsa, kunde samhället se studerande för vilka de är: människor som har gränser, människor med behov och känslor.
Redan innan pandemin har studerande lidit av mental ohälsa, utmattning, utbrändhet med mera. Jag tror att framtiden kan se ljusare ut. Glada vi till universiteten gå? Om vi satsar på studerande, ja.