Gemensam åskådningsundervisning viktig, men krävande
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo. Cygnaeus skola diskuterar att införa gemensam undervisning för alla elever i religion och livsåskådning.
I en ledare den 24 januari backar ÅU upp detta initiativ. Det känns vettigt.
Vårt samhälle har snabbt förändrats under de senaste 50 åren. En kristen enhetskultur övergick under slutet av 1900-talet alltmera till en modern, sekulär kultur där vetenskapligt tänkande fick ett allt större inflytande.
Idag har paletten blivit bredare. En rad olika religiösa traditioner har fått ett allt starkare fotfäste. Många livssyner och kulturer lever sida vid sida.
Vår stora utmaning är att lära oss leva i den här mångreligiösa och mångkulturella vardagsvärlden.
Det kräver bl.a. att våra barn i ett tidigt skede lär sig förstå och acceptera olika livssyner.
Cygnaeusskolans initiativ följer upp det här.
Biskop Mari Leppänen har, som ledaren noterar, nyligen i HS talat för att våra skolor behöver ett för alla gemensamt undervisningsämne. Jag har hört att det, igen en gång, på nationell nivå finns planer på en utveckling i den här riktningen. Det här skulle göra vår skolundervisning mera i samklang med lösningarna i Sverige och Norge. En sån utveckling är på många sätt viktig.
Samtidigt handlar det om en krävande förändring.
Vid tidigare diskussioner har man funnit det lättare att sammanslå eleverna i gymnasiet, och kanske i grundskolans högstadium.
Hittills har man ansett att de största utmaningarna gäller en integrering i lågstadiet. En orsak är att åskådningsundervisningen speciellt för de yngsta årsklasserna inte enbart handlar om ett kunskapsämne.
Åskådningsundervisningen är för dem också en del i deras identitetsbygge. Det är en anledning till att man hållit fast vid att religions- och livsåskådningsundervisningen skall utgå från hemmets livssyn.
Ifall man i snabb takt slår samman alla elever i en klass till en gemensam åskådningsundervisning ställer det stora krav på läraren.
Varje elev måste få känna att hens åskådningsmässiga bakgrund tas lika mycket på allvar och i samma grad respekteras, som alla de övrigas.
Det finns ingen neutral ”överposition” som kan ange tonen. Frågan är om vår lärarutbildning idag gett våra lärare den lyhördhet, den kunskap och den pedagogiska färdighet som en sammanslagning på alla nivåer kräver.
Tage Kurtén
Tidigare professor i teologisk etik och religionsfilosofi med forskning kring olika livsåskådningar