Fredrik Reinfeldt i Åbo: Vi måste diskutera vad tekniken gör med samhället

På fredagseftermiddagen, i Logomo i Åbo, festtalade Sveriges före detta statsminister Fredrik Reinfeldt när Åbo handelskammare firade 100 år.

Rubriken var, fritt översatt från programbladet, "Hur du blir en vinnare i digitaliseringen".

De senaste åren har digitaliseringen varit det vanligaste talarämnet åtminstone i Sverige, konstaterar Reinfeldt när ÅU träffar honom före festligheterna.

– Men merparten av talarna brukar komma från tekniksidan, och är nästan uteslutande positiva, säger han. Jag tycker att min roll är att se det mänskliga och samhälleliga perspektivet, och hur digitaliseringen ställer om samhället radikalt.

Reinfeldt säger att engelskans "disruptive" – som väl finns i skärningspunkten mellan omvälvande, omskakande och störande – inte har någon riktigt bra motsvarighet på svenska.

Som exempel på stora frågor, kopplade till tekniken, nämner han gränserna för människors integritet samt hur folk ska hitta sin plats på en arbetsmarknad som förändras av automatisering, robotisering och artificiell intelligens.

– Vi måste kunna balansera upp det här, och jag tror att det går. Men det är viktigt att vi i ett tidigt skede tar den här diskussionen, speciellt i länder som Sverige och Finland där vi ligger långt framme i teknikbranschen.

Och även om digitaliseringen är något nytt så är förändring inte det, påpekar Reinfeldt.

Till exempel krig har genom historien förändrat samhällen.

– Även omvandlingen av Åbo över generationer är intressant. Min utgångspunkt är att förändring sker, och att den är bredare än bara det tekniska. Speciellt i Sverige har man en förkärlek till att bara se det tekniska, men jag vill se på hur det mänskliga livet förändras – vi lever till exempel längre. För vi ihop den biten med tekniken så får vi en bild av förändringstrycket.

Jag frågar Reinfeldt om hur han ser på migrations- och flyktingdiskussionen i Sverige i dag, mot bakgrund av att han som statsminister starkt tog ställning för att Sverige ska öppna sina armar.

Han säger att han aktar sig för att kommentera den inrikespolitiska debatten, men menar att vi måste få ett nytt synsätt.

– Världens befolkning växer, men inte Europas. Vi blir äldre och barnafödandet är lågt. Vi måste inse att vi kommer att vara beroende av fler människor. Debatten handlar ofta om kostnader, men vi måste se vad vi får.

Digitaliseringen, de stora befolkningsförändringarna, Asiens växande inflytande – allt sådant är en del av förändringen.

Och, säger Reinfeldt, människor är ofta inte så öppna för förändring som de kanske vill tro.

Hur ser du på den nya blockchaintekniken och kryptovalutor, där en del entusiaster ser en möjlighet att dra mattan under finansinstitut och nationalstaternas monopol på valutor?

– Jag kan förstå den ungdomliga upptäckarglädjen, och känslan av att "jag kan vara med i något som ställer om världsordningen!". Men som äldre ser jag att den typen av revolutioner ofta leder till katastrof, och jag har svårt att förstå tjusningen i att rasera. Förtroendet för våra valutor kommer av att de är kopplade till nationalstater och till oberoende riksbanker.

Reinfeldt hänvisar till sin erfarenhet av att vara statsminister under en finanskris. Om "nätvalutorna" kraschar finns det ingen instans som räddar de som drabbas.

Däremot, säger han, går vi nog mot ett mer kontantlöst samhälle, där våra vanliga valutor blir mer nätbaserade.

Reinfeldt uttalar sig som privatperson.

Samtidigt har han flera uppdrag både internationellt och i Sverige. Han är rådgivare för det amerikanska finansbolaget Merrill Lynch, och leder också en kommission som, för den svenska försäkringsbranschen, analyserar vardagsbrottsligheten.

Det uppdrag som kanske tar mest tid är ordförandeskapet för organisationen EITI:s internationella styrelse. Förkortningen står för Extractive Industries Transparency Initiative. Man arbetar för att öka transparensen när det gäller inkomster från naturresurser som olja, gas, kol och koppar.

Reinfeldt drar paralleller till avslöjandena om skatteparadis, nu senast med de så kallade paradispappren.

Han föredrar EITI:s metoder.

– Som medborgare kan jag känna att man i rapporteringen rör ihop det som är lagligt med det som kanske är olagligt, och att man väljer och vrakar, funderar han angående vad medierna lyfter fram.

– Jag tycker det är bättre att utveckla lagstiftning och register för att skapa transparens till exempel om ägande. Dessutom handlar avslöjandena mycket om skatt, men för att det ska finnas skatt måste det först finnas en vinst, och de pengarna emanerar ofta ur naturresurser, säger Reinfeldt – men konstaterar samtidigt att mediernas avslöjanden absolut kan bidra till att tvinga fram lagstiftning.

Jag frågar Reinfeldt hur hans arbete nu skiljer sig från statsministerjobbet.

– Som statsminister krävs man mera direkt på ansvar. Nu kan jag arbeta mer analytiskt och reforminriktat, så som jag önskar att politiken mer kunde vara. Men jag är nog oftare på resande fot nu än som statsminister. I den moderna toppolitiken gör man bara korta utlandsresor, eftersom mycket av debatten är på hemmaplan.

De senaste åren har Reinfeldt skrivit två böcker, bland annat "Nya livet" om hur vi i framtiden oftare kommer att byta spår – något som han ju själv gjort.

Han tycker att det är skönt att åter ha mer tid för skrivandet, speciellt som han skrev mycket tal i början av sin politiska karriär.

– Som statsminister är man väldigt beroende av vad andra skrivit. Nu har jag också gjort mycket av min research själv. Jag trivs med det.