Från ”Parlamentet” i juni 2019
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tiderna och samhället har förändrats, så också kutymen i ”Parlamentet”. Nya medlemmar har kommit, gamla har lämnat. Då vi förr i ”Parlamentet” diskuterade viktiga kommunala och världsliga frågor kom varje medlem med egna åsikter. Livliga och givande diskussioner uppstod.
I dag har diskussionerna förvandlats till ”föredrag”, eller också diskuteras samtidigt t.ex. fiske, sjöfart, matlagning eller släktutredning, typ den är faster åt den och den.
Vi har ingen ordförande vid våra träffar. Om vi hade en skulle det gå för honom som för Pargasordförande, han skulle tappa ”greppet”
Dalsbruk kommer att få en gästhamn till. Då kommer den påtänkta och nödvändiga vågbrytaren vid bensinstationen säkert att bli aktuell. Dom ostliga och sydostliga stormarna har ökat i antal och styrka kanske beroende på den omtalade klimatförändringen.
Då avloppsledningen mellan Kimito och Dalsbruk byggdes blev det en mängd sprängsten. Då förslog vi i ”Parlamentet” att man borde påbörja byggandet av vågbrytaren, men sprängstenarna kördes hit och dit och försvann.
Vågbrytarbygget kunde under årens lopp ha varit ett ypperligt ställe för privatpersoner på ön att bli av med jordmassor, främst stenmaterial.
I ”Parlamentet” har vi ett förslag. Den dag det blir aktuellt att riva hälsostationen (som för övrigt kunde bli ett bra ”Almahem”) kan dom många tiotalstusen tegel som huset består av bli en bra början till vågbrytaren. Man kunde fortsätta med ämbetshuset på vars tomt man vill bygga ett affärshus. Vem som kommer att göra affärer i ett sådant hus återstår att se. ”Bruksarna” minskar år för år.
Någonting borde absolut göras med den så kallade ”spökkasernen” innan huset rasar omkull. Sockeln ser oroväckande farlig ut. Här borde kommunen åtminstone påverka till att någonting görs.
Man kunde eventuellt anlita en konsult för att utröna husets framtid. Om ingenting händer med kasernen borde den tas med på guidernas lista över sevärdheter i Dalsbruk. (Undertecknads åsikt.) Elaka röster på torget säger att huset kunde flyttas som allt annat till Kimito.
Den intressanta tidningen Ro Hit har utkommit. Där kan vi läsa bland mycket annat att det år 1900 fanns 225 skolpliktiga barn fördelade på åtta skolor i Hitis kommun. I dag finns åtta barn i distriktets enda skola i Rosala.
Ro Hit berättar vidare att det på Hitis- Rosala landet idag finns 400 – 500 hjortar. Hjortarna har flytt undan lodjuren och vargarna på Kimitoön.
Dalsbruk saknar tillsvidare en krogbåt. Pargasborna ville som bekant inte ha någon flytande restaurang. Intressant vore att höra Dalsbrukarnas åsikter i händelse att en sådan fråga dyker upp.
”Parlamentet” har i sommar gjort en utfärd med Johans buss. Resan gick till Matildedal och Tykö. Där bekantade vi oss bland annat med ortens museum och golfbanor. I Matildedal beundrade vi några konstiga båtar som vi trodde hörde hemma i Salo. Vi åt en god lunch plus ”konjak med kaffe”.
Till sist. Den gamla läraren var på klassresa. Sin vana trogen tog han taxi från tågstationen till restaurangen där träffen brukade hållas. I taxin berättade han sitt ärende. Säkert trevligt sade chauffören och undrade om dom är många som träffas. Nå nej sade läraren dom sista åtta åren har jag varit ensam.
Bengt Gustafsson