Från liten stackare till dominerande kustodåga?

Den silverglänsande storspiggen, ”skituspiggen”, är en av våra många små fiskarter och säkert bekant för det flesta som rör sig kring våra kuster. Den blir vanligtvis 4-7 cm lång, lever ett par år och påträffas i både sött, bräckt och saltvatten.

Speciellt intressant blir den på försommaren då den leker och man kan fängslas av att bara se på skådespelet den erbjuder vid en lämplig brygga eller strand.

Hanen får en grann röd buk och skiftar i turkos. Den skapar ett bo i anslutning till en lämplig sten, stock, gren eller ett musselskal på grunt vatten. Byggnadsmaterialet till boet består av både trådalger, döda växtrester och kanske sandkorn som fogas ihop av ett sorts lim (njursekret) som spiggen avsöndrar. Därefter vaktar spigghanen ivrigt och aggressivt sitt bo och skrämmer iväg icke önskade rivaler samtidigt som den genom en parningsdans lockar honor att komma in på besök.

Upp till 10 honor kan lägga sina ägg i boet och hanen befruktar, eller försöker i varje fall befrukta dem alla. Totalt sett kan ett bo rymma upp till 1000 ägg. Det blir många nya spiggyngel om allt går vägen.

Storspiggen är viktig i havets näringskedja. Den är ett omtyckt byte för både sjöfåglar och rovfiskar så som gädda, abborre och gös. Spiggen i sin tur äter plankton, små kräftdjur, fjädermyggslarver, andra fiskars rom och antagligen lite allt möjligt som kommer i dess väg. Består serveringen av kexsmulor, så går också de bra ner fastän de kanske ger upphov till magknip.

Till och med 1900-talets början fanns det uppenbarligen mycket spigg i våra vatten eftersom den feta fisken fångades och man kokade fiskolja av den som sedan användes som högklassig lampolja. Under det senaste århundradet har storspiggen fallit i skymundan eftersom den inte platsat på tallriken eller givit några andra betydande fördelar. Detta är en av orsakerna till att få ansträngningar har gjorts för att uppskatta dess förekomst och utbredningsmönster.

Storspiggens beteende vet man däremot mycket om eftersom det är så spektakulärt och den är lätt göra experiment med. I slutet av 1900-talet upplevdes en nedgång för arten i Skärgårdshavet, och tex norr om Nagu hade den så gott som försvunnit under merparten av 90-talet.

Nu är det annat ljud i skällan. Från Sverige har redan i några år rapporterats om en markant comeback av storspiggen. I öppna Östersjön beräknas storspiggen utgöra över 10 % av all fiskbiomassa och de största koncentrationerna har registrerats kring Gotland och Öland. Småningom har spiggarna också sökt sig mot den svenska östkusten och dominerar där i många innervikar.

Orsakerna beskrivs vara avsaknaden av rovfiskar som gör att spiggen inte blir uppäten som normalt vore. Spiggen som finns i överflöd äter i sin tur glupskt upp den rom som kvarvarande rovfiskar lyckats lägga och minskar därmed rekryteringen av rovfisk. Spiggen konkurrerar också om samma slags föda som rovfiskynglen vilket ytterligare försvårar rovfiskens tillväxt.

Övriga teorier är att de små kräftdjuren som vanligen äter och reglerar fintrådiga alger hamnar i spiggmagar i stället, vilket leder till att trådalgerna växer ohämmat i grunda områden och konkurrerar ut andra arter så som blåstång.

Hela händelseförloppet är småspekulativt men klart är att balansen i ekosystemet är rubbad. På den svenska sidan talar man rent av om ett regimskifte, dvs en storskalig förändring från rovfisk till spigg dominans. I Sverige har det föreslagits att storspiggen skall bli inkluderad i miljöövervakningsprogram för att regelbundet och systematiskt kunna följa med artens utbredning och vida åtgärder så som spiggfiske ifall det visar sig nödvändigt.

Hur är läget då på andra sidan viken i våra egna finska kustområden? Det vet vi faktiskt inte. Ännu har massförekomster av spigg längs grunda stränder och innervikar inte rapporterats från varken Åland eller Skärgårdshavet, undantaget ett par trevande observationer från Kökar och Lumparn 2020. Men det kanske är en tidsfråga.

Om du bästa läsare har upplevt stora mängder av kustnära storspigg, riktiga spiggstim längs stränderna där du rört dig, skriv gärna plats och tidpunkt för dina observationer i ÅUs fält för kommentarer. Jag vidarebefordrar gärna den viktiga informationen till mina kolleger som håller på med spiggforskning. Förhoppningsvis har vi tillräckligt starka populationer av rovfisk och förstår att vara aktsamma om dem så att likande spigginvasioner som på den svenska sidan inte drabbar oss.

“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.