Försvarsvilja och välfärdsmodellen hänger ihop
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Markus Blomquist menar att stundade val handlar om svensk service och inte om ”ideologi”.
Vidare verkar han missa att välfärdsmodellen och försvarsviljan hänger ihop, och att både försvaret och välfärden måste finansieras på ett ansvarsfullt sätt.
Att försvarsanslagen höjs kan mycket väl vara motiverat – men det innebär naturligtvis också att detta måste finansieras.
En välfungerande välfärdsmodell som garanterar grundtrygghet, social- och hälsovård samt utbildning för alla är fundamentalt viktigt också för att upprätthålla en stark försvarsvilja.
När Blomquist skriver att han ”kan försäkra Ekman och andra vänsterförbundare” om att ”stävjandet av ökningen av social- och hälsovårdens utgifter” inte är ett stort problem glömmer han att försvarsviljan- och samhällets resiliens som helhet är intimt kopplad till välfärdsmodellen.
En välfungerande välfärdsmodell som garanterar grundtrygghet, social- och hälsovård samt utbildning för alla är fundamentalt viktigt också för att upprätthålla en stark försvarsvilja.
Denna modell måste givetvis finansieras och därför bör vi diskutera sätt att göra det på ett rättvist sätt.
Vi kan inte enbart skjuta besluten framåt och låtsas som att det regnar.
Frågan är akut inte minst därför att regeringens nedskärningar redan hårt drabbar många människor, och de urholkar servicen i vardagen.
Att i det läget yrka på ett avskaffande av arvsskatten känns minst sagt märkligt.
I stället borde vi diskutera om vi kan finna inkomster till exempel genom att beskatta förmögenhet och de högsta inkomsterna – i synnerhet bör vi syna de skatterabatter som tillkommer de förmögnaste ägarna av olistade bolag.
Det finns även hundratals miljoner att spara i diverse företagsstöd.
Det är också enligt mig märkligt att påstå att regeringens politik, som direkt påverkar kommuner och välfärdsområden, skulle vara frånkopplat detta val.
Dels handlar det nämligen om att utkräva politiskt ansvar, dels om att erbjuda alternativ.
Regeringspartiernas politik avspeglas också i de ”ideologiska” prioriteringar partierna står för på det lokala planet.
Prioriterar vi förhållandevis små skattehöjningar eller nedskärningar i servicen?
Till exempel föreslog Blomquists parti SFP inbesparingar även för skolorna i de senaste budgetförhandlingarna i Åbo.
Det är här skillnaderna mellan partierna kommer fram.
Prioriterar vi förhållandevis små skattehöjningar eller nedskärningar i servicen?
Enligt mig säger det sig självt att även nivån på service på svenska påverkas om går in för nedskärningar.
Årets val har stor betydelse eftersom väljarna har såpass tydliga alternativ att välja mellan: prioriterar vi den nordiska välfärdsmodellen, eller vill vi ge ett godkännande för angreppen som riktas mot den?