"Först när jag började fördjupa mig i siffrornas berättelse förstod jag vidden av problemet"

Att förstå världen utifrån berättelser är en urgammal tradition.

Sagor och sånger har alltid fungerat som sedelärande och traditionsbärande berättelser.

I modern tid har böcker och bilder följts av bloggar och Youtube.

Vid sidan av dessa traditionella berättelser bildar siffror och den formaliserade förståelsen av siffor, dvs matematiken också viktiga berättelser.

Jag inser att jag har lärt mig en del om mig själv under veckan som gått, saker som i och för sig inte borde överraska varken mig eller någon annan som känner mig, men som på något sätt har förtydligats.

Jag erkänner att jag har frossat i siffrornas berättelse under de gångna veckorna.

Jag är alltså en mycket större siffernörd än jag någonsin velat godkänna trots att jag i mitt yrkesval har satt en stolthet i att analysera och hantera siffror och data.

De senaste veckorna har jag i smyg följt med och gjort egna prognoser med hjälp av existerande data.

Hur sprider sig viruset, hur många kommer att smittas, när tar eländet slut och när kan vi återgå till det normala?

Detta har jag inte gjort för att jag kan eller har haft verktygen för, utan för att jag själv ska greppa omfattningen av och skapa min egen förståelse inför den situation vi är i.

När vi har spridning av ett nytt virus så är berättelsen till en början väldigt tunn.

Vi vet först inget om de viktiga egenskaperna viruset använder för att sprida sig.

Hur ett virus sprider sig, via droppsmitta, bett eller kroppsvätskor är det första vi behöver veta.

Den totala populationen av smittade personer påverkas direkt av hur smittan sprids.

Det basala reproduktionstalet R0 är ett mått som epidemiologerna behöver känna till för att bygga på berättelsen.

Detta tal berättar det förväntade antal personer som smittas av en sjuk person när alla är mottagliga för sjukdomen.

Rotavirus (”maginfluensan” som drabbar barn under 3 år) har det högsta kända R0 värdet, över 16, tätt följt av mässlingen och påssjukan.

Den andra viktiga siffran kallas letalitet.

Letaliteten säger vad dödligheten är under en viss tidsperiod av alla aktiva sjukdomsfall av den aktuella sjukdomen.

Letaliteten kan variera stort mellan olika populationer och tidsperioder, men påverkar väldigt mycket hurudan effekt sjukdomen kommer att ha på sjukvården.

Obehandlad rabies och HIV har den högsta letaliteten bland virusen, över 80 % medan säsongsinfluensan har en letalitet om ca 0,1 %.

Problemet vid början av en smittspridning är att vi inte känner till värdet på R0 eller letaliteten.

Vi vet hur viruset smittar, men inte hur många som faktiskt har blivit smittade.

Mörkertalet är till en början väldigt stort, speciellt om människor kan vara sjuka utan att uppvisa symptom.

Endast genom att testa för antikroppar mot viruset efter något år kan vi med säkerhet veta.

Vi börjar dock så småningom få grova uppskattningar på R0 och letaliteten för COVID-19 viruset. R0 verkar hamna i samma kategori som den vanliga influensan dvs kring 2,4.

Letaliteten beräknas någonstans mellan 1-4%, beroende på hur samhället har hanterat smittspridningen.

Okontrollerad spridning (Wuhan och Lombardiet) verkar ge en siffra i den högre ändan, medan populationer med en tidig kraftig samhällsåtgärd (övriga delar av Kina och Italien, Sydkorea och Singapore) verkar leda till lägre letalitet, troligen för att sjukvården kan behandla de flesta som behöver sjukhusvård på ett adekvat sätt.

Siffrornas berättelse används alltså av epidemiologerna när de ger expertråden till våra politiker.

På basis av denna förståelse planeras och genomförs olika åtgärder för att minska effekterna av samhällsspridningen.

Olika länder har olika nyanser i sina berättelser, men idag verkar de flesta experterna vara ganska eniga.

Trots att jag regelbundet under de senaste veckorna och månaderna har varit i kontakt med kollegor som har arbetat från egen isolering i Kina eller Italien, har jag bortsett från, rätt ut sagt blundat för, sannolikheten att detta kommer även att drabba Finland.

Först när jag började fördjupa mig i siffrornas berättelse förstod jag vidden av problemet.

Jag insåg ganska fort att det är lika bra att acceptera avbokningarna av alla åtagande under våren och troligen också en stor del av hösten.

Efter att jag läst epidemiologers beräkningar av effekten av olika åtgärder, har jag haft lätt att ta till mig regeringens uppmaning om social distansering, isolering och stängning av skolor och universitet.

Det är enkelt att förstå nödvändigheten i att jag fysiskt träffar så få människor som möjligt.

Siffrorna lärde mig att samhället behöver just mitt bidrag till att hindra smittspridning och minska effekten på sjukvården för att köpa oss mera tid.

Mera tid att hitta ett vaccin och nya mediciner att lindra effekterna av COVID-19 förrän den kommer nästa gång.

Ronald Österbacka 

Professor i fysik vid Åbo Akademi