Reportage

Forskarteam från Naturresursinstitutet utreder den nya svampsjukdomens utbreddhet – trädpatologerna odlar också galghumor

Verksamhetsledare Fredrik Granberg från Väståbolands skogsvårdsförening fungerade som lokalguide och skötte om motorsågen då skadade träd fälldes för att forskarna skulle kunna ta sina prover.

Forskarteamet söker efter spår av olika skadeinsekter och -svampar, bland dem den relativt nyligen konstaterade svampsjukdomen diplodia.

I måndags stod Nådendal på agendan, tisdagen tillbringades i Iniö och under onsdagen var det skogsområden i Pargas som fick påhälsning av fem forskare från Naturresursinstitutet Luke.

På onsdag förmiddag besökte man några platser på Västra Ålön och senare under eftermiddagen Ybbersnäs. Torsdagen tillbringade gruppen i Nagu och Korpo norra skärgård.

Platserna som forskarna besöker bestäms utgående från de skaderapporter som Luke samlar in via blanketten för skogsskador eller via de lokala skogsvårdsföreningarna.

De första observationerna av träd som senare konstaterats dött av just diplodia i Egentliga Finland gjordes 2021 i Nystad.

– De typiska symptomen är de kopparfärgade barren som man ser på olika håll i skärgården. Senast i Iniö såg vi stora trädbestånd som drabbats med upp till 200 döda tallar på ett ställe, säger forskare Juha Siitonen vid Luke.

Skogs-CSI på gång

Under veckan har teamet tagit prover från grenar, borrade i stammar och tog skivprover om vartannat. En del kubbar tar man också långtidsprover på genom att hänga upp dem i skogen i påsar för att samla eventuella insekter, däribland just skarptandade barkborrar, som faller ur dem under vintern.

Alla träd som man tar prover från mäts och katalogförs.

– Med ett tränat öga kan man enkelt urskilja när träden dött, säger Granberg och pekar på några tallar som han konstaterar att dött i år, några från i fjol och en handfull som dött året innan.

För en lekman är det inte fullt lika enkelt att göra samma tidsbestämmelser.

Klicka på bilderna i galleriet för att öppna dem i större format!

– Här ser man tydliga spår av rotticka. Och se där, där är ett fint exempel på mycelsträngar från honungsskivlingen! Här fanns det mycket att se, vilket fint träd, utbrister specialforskare Eeva Terhonen.

Samtidigt konstaterar hon att det förstås är aningen paradoxalt att glädjas åt en sådan sak, eftersom det handlar om en skadeorganism.

– Men vi skogspatologer är väl litet annorlunda, skrattar hon.

Honungsskivlingen är inte artspecifik för just tallskog, utan angriper också gran- och lövträd.

Det handlar oftast om en trefrontsattack

Det är oftast en kombination av torka och angrepp av tre olika skadeorganismer som leder till den typen av talldöd som nu blivit vanligare i våra trakter. Exakt vilket angrepp som är det avgörande har man inte ännu kommit fram till, men den skarptandade barkborren (Ips acuminatus) i kombination med svampsjukdomen diplodia sapinea antas ligga bakom.

– Vi utgår ifrån att torkan är den primära orsaken, eftersom det i huvudsak är tallskog i utkanten av skogsområden och nära öppna berg som verkar angripas. Barkborren antar vi att är den som slutligen lägger in dödsstöten efter svampangreppet, säger Siitonen.

Tack vare forskningen hoppas man kunna hitta sätt att förebygga skadorna innan det är för sent.

– Man får liksom vara litet filosof också som forskare och fundera på vad som kom först, hönan eller ägget, skrockar Granberg.

Klimatförändringen har sannolikt sitt finger med i spelet, men eftersom fenomenet är så pass nytt på våra breddgrader, kan man inte ännu säga något med säkerhet. En teori är att också rottickan spelar in, eftersom den orsakar röta som gör att trädet inte kan ta till sig vatten och utsätts för ännu mer torka.

Diplodia ska sättas på kartan

Blånadssvampar (Ophiostomatales) drabbar i sin tur dött virke och kan konstateras enkelt med blotta ögat.

Laboratorieanalyserna av de prover som nu tagits i Pargastrakten blir sannolikt klara ännu på det här årets sida. Då vet man förhoppningsvis igen litet mera om hur utspridd diplodiasvampen är i Finland.

Hittills har bekräftade observationer gjorts ända upp i Ulvsbytrakten och därifrån inåt landet mot Tammerfors.

Det pågående forskningsprojektet har fått finansiering från Alfred Kordelins stiftelse och pågår till slutet av nästa år. En konkret målsättning med projektet är att skapa en karta över områden där diplodia påträffats – och att få skogsägare att känna igen och ta prover för att konstatera sjukdomen.