Förkylda tåg i Åbo och konsekvenser av effektiv markanvändning

Tågtrafik. Under de senaste dagarna har knappast någon undgått notiserna om förkylda tåg som inte vill eller kan ta sig fram på banan eller vars vattenklosetter har frusit, trots att tågen får omvårdnad. Tåg behöver underhållas regelbundet och få service precis på samma sätt som bilar, bussar och flygplan.

Det är ofta nödvändigt att komma åt fordonen både under- och ovanifrån i samband med underhållet.

I iskallt väder behöver tågen tina och torka inomhus. Det är exempelvis nödvändigt att få bort den is som klumpar sig i boggierna och ofta trillar ned i växlar när man kör över dem.

Isklumpar i spårväxlar är en dålig kombination som ofta leder till att växeln inte kan läggas om, vilket resulterar i trafikstörningar. Tyvärr är den enkla men fungerande lösningen med damer och herrar iförda varselkläder och utrustade med radiotelefoner och kvastar för att hålla växlar rena numera en bristvara.

Även på ÅU:s sidor har vi diskuterat behovet av lokaltrafik på järnväg i Åboregionen, men var ska de framtida lokaltågen underhållas?

I Åbo finns en av landets modernare underhållsdepåer för tåg med cirka 600 meter spår under tak. Dessvärre står den numera outnyttjad efter att den stora statliga järnvägsoperatören strukturerade om sin verksamhet för några år sedan och centraliserade underhållet till depåerna i Helsingfors och Uleåborg. Det är frågan om den långa kåken med tegelfasad som man kan se på andra sidan spåren om man ställer sig på plattformen vid spår 7. Jag avser således inte det gamla lokstallet som är föga praktiskt för dagens fordon. Att det är frågan om en fantastiskt fin historisk järnvägsmiljö är en annan sak.

Jag har förstått att Åbo stad är inblandad i markaffärer som omfattar stora delar av depåområdet. Hur har det framtida behovet av en underhållsdepå beaktats i affärerna?

För tillfället genomför Trafikledsverket en omfattande ombyggnad av bangården i Åbo, som vi säkert alla har märkt bl.a. i form av jättelika brobyggnadsarbeten mitt i staden. I den skiss över det framtida spårområdet jag har tagit del av finns dessvärre inga spår av spår under tak när arbetet är klart. Man kommer att gå från 600 meter spår under tak till noll. Är detta klokt?

Var ska de framtida lokaltågen underhållas, vem ska betala för lokalerna och hur har man tänkt i detta avseende i samband med markaffärerna och utformandet av den framtida spåranläggningen i Åbo? Frågan är riktad till de makthavande partierna och jag hoppas på svar från dem.

Jag förstår att samhället vill utnyttja centrumnära markområden effektivare men jag förstår inte att man inte i dessa strävanden ser fördelen eller värdet i att bevara en modern och befintlig tågunderhållsepå inför ett uppenbarligen förestående behov. Jag har även föga förståelse för att man å ena sidan vill bevara det historiska lokstallet i tegel men att man å andra inte vill ha någon spårförbindelse kvar och således omöjliggör att det kunde åtminstone del- eller tidvis utnyttjas för sin ursprungliga uppgift, företrädesvis för traditionsfordon. Vad är det för idé att ha ett lokstall helt utan lok?

I dagsläget är det inte Trafikledsverket (staten) utan järnvägsoperatörerna (de som kör tågen) eller tågserviceföretag som bygger och driver tågdepåerna. Jag befarar att man inte har tagit vara på möjligheten att arrangera så att staden skulle ha blivit ägare till depån i samband med markaffärerna. Detta leder till att man kommer att bli tvungen att bygga en ny depå någon annanstans, vilket blir dyrt och det är vi skattebetalare som kommer att stå för notan i någon form.

Dessutom förefaller det inte vara förenligt med bra miljötänk att riva hus i gott skick för att sedan bygga nya en bit ifrån för samma ändamål.

Jag skulle väldigt gärna ha fel i mina antaganden.

Anders Järvenpää sakkunnig i järnvägstrafikfrågor