För många bollar i luften?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det förekommer att man inte finner sig intresserad av någonting alls. Men hur är det när pendeln svänger för långt åt andra hållet?
För några år sedan hade jag inte bråttom med något och viljan att lära mig nya saker var inte särskilt stor. Tvärtom, precis allt kändes väldigt tråkigt och onödigt. Nu känner jag däremot nästan en hunger efter ny kunskap och färska utmaningar. Denna drivkraft har tagit mig långt på några år, men jag har också blivit tvungen att inse att det är okej att säga nej. Inte är det heller skamfullt att ibland bara gör det som man absolut måste göra, och inte lyfta ett finger efter det.
Så hur bestämmer man när ambitionerna är ett hot för hälsan och det är dags att ta några steg tillbaka? Det kan väl ingen svara på. För många, som för mig, är ambitioner en av de största drivkrafterna här i livet. Det där som får en att orka stiga upp när väckarklockan ringer för tionde gången fast man just i den stunden bara vill somna om och fortsätta drömma. Men inget äkta alstras av drömmar, man måste stiga upp och arbeta för det man vill. Däremot måste man låta sig själv bli borttappad i sina drömmar alltid nu och då för att orka kämpa en gång till.
För att kunna göra det är det bara att pausa i jongleringen och ställa alla bollar på rad. Sedan måste man tvinga sig själv att evaluera vilka bollar som faktiskt är värda att gå miste om värdefull REM-sömn för. Vissa känns säkert som självklara val medan man bollar fram och tillbaka med andra. Ibland är det lättast att låta någon annan välja de allra sista. Man blir ju så lätt slukad av beslutsångest som beror på emotionella anslutningar till bollarna. Hur man än gör är det viktigt att sätta några bollar åt sidan, vare sig det är en temporär eller permanent separation. Annars kommer man oundvikligen att tappa kontroll över bollarna och de kommer att falla rakt ner på en. Då är det för sent att skylla på att man hade fler än man kunde hantera.
Med sommarens sista metafor tackar jag för en underbart lärorik och rolig sommar på ÅU. Snart är det dags för mig att ställa undan journalistbollen och återvända till mina studier. Kandidatavhandlingsbollen studsar emot mig med hög hastighet och jag misstänker mig behöva båda händer för att hantera den. När jag fått den i mål hoppas jag få återvända till journalistbollen som jag inte alls ser fram emot att skiljas från.
Yascha Gilbert
Sommarreporter