För barnen i Ukraina, för alla barn i världen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I november besökte jag Ukraina som en del av en delegation med Gröna parlamentsledamöter och Europaparlamentariker.
Jag vet inte hur jag ska sätta ord på vad jag kände och känner för de ukrainska barn vars barndomar har krossats av Rysslands fruktansvärda angreppskrig. Barn som är också de mest oskyldiga offren för detta krig.
Mitt hjärta krossades när vi anlände till Ukraina. På vägen till hotellet i Kiev stannade vi under polisens eskort vid kanten av en lekplats. En lekplats och bedvid den låg Utbildningsministeriet, kulturella platser och ett bibliotek. Ryssland bombade denna korsning, som kostade åtta personer livet och skadade många.
Jag tänkte på barnen som sprang runt på lekplatsen och lekte eller gungade på tårna och sträckte sig mot molnen på himlen.
Barn som hade en framtid och som förlorade sina liv, hälsa, släkt eller känsla av trygghet på grund av detta krig.
Barn som inte får vara barn och barn som resten av världen inte får glömma. Vi får inte bli avtrubbade av den sanningen att barn dör i Europa mitt under en militär aktion. Att barn i Europa är offer för krigsbrott.
Detta får inte ske i Europa – eller annanstans i världen.
Men om vi i Finland blir avtrubbade av att barnens rättigheter krossas bara 1 400 kilometer från Finland, är risken ännu större att vi också blundar för vad som händer i andra delar av världen.
Även om jag var mentalt förberedd på vad vi skulle se i Ukraina, så fanns det tårar i mina ögon när jag lyssnade på den mardröm som landet lever under ryska krigsförbrytelser.
Butcha, Irpin och Hostomel fanns också med på resplanen.
Bara ortnamnen räcker för att berätta en hel del.
När vi träffade den människor som jobbar i den ukrainska presidentens kansli, försvarsministern, organisationer, lokala politiker och soldater var budskapet i stort sett detsamma som när Zelenskyj höll ett tal till Finlands riksdag via videolänk i våras.
Ukraina behöver hjälp nu, men kommer att behöva den även långt efter kriget är slut. Hjälp, hjälp oss att skydda våra barn, dina barn.
Ryssland terroriserar barndomen. Tar små liv som offer för sitt krig.
Bryter framtidsbilder och bryter familjeband.
Min mormor talar fortfarande om kriget – hon var fyra år gammal när hon upplevde det.
Kriget lämnar sina spår långt in i framtiden. Och för detta får Ryssland inte förlåtas.
Världen måste stå tillsammans vid en gemensam front för alla världens barn.
Barns rättigheter bör inte bero på vilket land eller vilken världsdel man är född i. Vuxna måste stå upp för alla barn.
Här kan du läsa flera kolumner av Sofia Virta.