För att hjälpa skolorna måste vi lösa psykiatrins kris

Under de senaste veckorna har vi fått läsa en hel del rubriker om skolorna. Som det ofta går nu för tiden, fokuserar många medier på ensidiga och alarmistiska rubriker om hur inlärningsresultaten rasat.

Sannfinländarna och Centern har gått ut och krävt att fler barn ska lämnas på klassen och fler specialklasser. Riikka Purra har för sin del meddelat att det är invandrarbarnens fel att inlärningsresultaten försämrats.

Det är både populistiskt och inkorrekt, och hjälper oss inte att vidareutveckla skolan.

För det första har det inte skett något ras i inlärningsresultaten just nu.

Vi har inte ens någon ny information om hur inlärningsresultaten utvecklats, utan de senaste PISA-resultaten som publicerats från Finland är från 2018. Nästa gång publiceras PISA-undersökningen i december 2023. Då kommer vi att se hur pandemin har påverkat utvecklingen, det är många forskare som anser att distansundervisningen ökat polariseringen mellan elever.

Under den senaste valperioden har vi arbetat för att stärka finansieringen och jämlikheten i undervisningen.

Vi har inte haft några projekt gällande till exempel digitalisering, utan regeringens satsningar har handlat om att stärka ungas välmående och motverka segregering.

Inom småbarnspedagogiken har vi bland annat minskat gruppstorlekarna och skapat ny lagstiftning för hur barnets behov av stöd ska beaktas inom småbarnspedagogiken.

Inom den grundläggande utbildningen har vi satsat på tilläggsresurser för att stärka stödet för inlärning och startat en ny verksamhetsmodell för att förebygga skolfrånvaro. Vi har även ändrat lagstiftningen för att ge skolorna mer redskap för att motverka mobbning.

Sammanlagt kommer vi att bevilja en historisk summa pengar i så kallad jämlikhetsfinansiering, det vill säga pengar som riktas till daghem och skolor i områden med större sociala utmaningar. 300 miljoner har använts för detta ändamål.

Pengarna kan användas till att minska undervisningsgrupper och anställa mer personal. Den bestående finansieringen för småbarnspedagogiken, förskolan och den grundläggande utbildningen har i sin tur ökat med nästan 300 miljoner under valperioden.

Att Sannfinländarna och Centern offentligt menar att målsättningen ska vara att fler elever måste gå om klasser är absurt.

Som politiker ansvarar vi för lagstiftning och resurser. Vårt ansvar är att förbättra resurserna för undervisningen och stärka lagstiftningen gällande stöd för inlärning, så att så få som möjligt måste gå om klasser.

Politiker ansvarar inte för vilka betyg som ges åt elever, det är helt och hållet lärarnas ansvar, och de har fått pedagogisk utbildning på universitet för ändamålet.

Under denna valperiod har man för att stöda lärarna utarbetat nationella riktlinjer för hurdana färdigheter en elev ska ha för att få avgångsbetyget 5, 7, 8 eller 9 när hen går ut grundskolan.

För tillfället pågår arbete för att få nationella kriterier för betygen 5, 7, 8 och 9 även för det avgångsbetyg som ges när man går ut årskurs sex.

Om det är någonting som lärarna kommunicerat att de önskar att vi politiker koncentrerar oss på att lösa så är det psykiatrins kris.

Allt för många unga som behöver hjälp och stöd får det inte för tillfället.

Skolan är alltid öppen för alla barn och unga, varje dag.

När hälsovården inte fungerar är lärarna och skolgångshandledarna där varje dag och tar emot också de barn och unga som mår verkligt dåligt.

För att stöda lärarna borde vi framförallt koncentrera oss på att reparera de andra tjänster som våra barn och unga behöver.

Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.