Reportage

För 115 år sedan fanns ett spa på paradplats i Åbo – en av stans rikaste män ville se till att också de fattiga kunde tvätta sig

Publicerad:
Åbo museicentral/Pia Heikkilä
Då och nu. Östra Strandgatan på 1900-talet och 2000-talet.

Ett badhus med ångbastu och lerbad mitt i hjärtat av Åbo ­­– hur lyxigt låter inte det?

Spa vid Aura å är dock inte bara en framtidsvision utan en del av stadens historia.

Kring sekelskiftet 1800-1900 hade staden till och med två badinrättningar på bägge sidor om Domkyrkobron.

Gustaf Welin/repro Eija Karnisto/Åbo museicentral
Fastigheten där Aura badinrättning på Östra strandgatan verkade, fotograferad år 1927 . Fotograf: Gustaf Welin, repro: Eija Karnisto / Åbo museicentral

Där museet Aboa Vetus nu ligger låg Aura badinrättning åren 1874-1907.

På badinrättningens tomt ligger nu museet Aboa Vetus & Ars Nova.

På andra sidan Domkyrkobron låg S:t Henriks badinrättning, med möjlighet till dopp i Aura å. I staden fanns kring sekelskiftet också badhus vid Kuppis källa, samt S:t Eriks badhus.

Duschrum, badkar och ångskåp

Aura badinrättning vid Östra Strandgatan öppnade storslaget vintern 1874.

Det erbjöds bad- och tvättmöjligheter i 5 duschrum, 12 badkar och 11 så kallade ångskåp. Senare tillkom romerskt bad, svavelbad, tallbarrsbad och gyttjebad i vad som marknadsfördes som berömd gyttja från Ronneby.

Annons i ÅU den 3 januari 1874.

Ännu i början av 1900-talet hade endast de rikaste Åboborna tvättmöjligheter i sitt eget hem – endast kring 6 procent av stadens befolkning hade dåförtiden eget badrum. Aura badinrättning gjorde från början reklam om att erbjuda tvättmöjlighet också till ett mycket billigt pris.

Man ville göra det möjligt också för stadens mindre bemedlade att ta ett bad. För 50 penni fick man inte lerbehandling, men nog en dusch.

Badinrättningen grundades i hörnet av Östra Strandgatan och nuvarande Rettigbrinken i en fastighet som tidigare kallades för Tilemanska gården. Det var ett bostadshus med lägenheter för flera familjer.

Åbo Akademis bildsamlingar
Fastigheten fotograferad på 1920-talet. Foto: Harald Birger Lundsten

Den gulmålade fastigheten i sten köptes på 1870-talet upp av en av stadens rikaste affärsmän, Gustaf Petrelius, som lät bygga om den till badinrättning.

Petrelius var känd för att använda sina tillgångar välgörande ändamål till fromma. För honom var det centralt att badinrättningen skulle erbjuda också låga priser, för att gynna stadens fattigare befolkning.

Petrelius var mecenat och välgörare redan under sin livstid och då han avled testamenterade han – som ogift och utan barn - sin egendom till Åbo stad. Pengarna användes till en fond för att bekosta förskönandet av staden. Fonden finns än idag.

År 1907 stängde badinrättningen och fastigheten såldes till fabrikören P.C. Rettig som använde den för tobakstillverkning, ända fram till 1927.

Då revs fastigheten och tobaksfabriken flyttade till den byggnad i hörnet av Nunnegatan och Tavastgatan som nu ska bli Konstens Hus.

På badinrättningens gamla tomt byggdes därefter Rettigska palatset som numera inrymmer museerna Aboa Vetus och Ars Nova.

I en separat byggnad intill badinrättningen låg vaktmästarens bostad. Där bodde badets vaktmästare Johan Lindström med sin hustru Charlotta. Lindström var badets vaktmästare i 25 år.

År 1906, ett år innan badinrättningen lades ned, berättade tidningen Sosialidemokraatti den tragiska nyheten att Lindström hade begått självmord. Han hade kommit till sin arbetsplats i vanlig ordning på morgonen, men senare hittats död. Han hade skjutit sig själv. Någon förklaring till det skedda uppgavs inte.

Ruinerna finns kvar

Trots att badinrättningens gamla fastighet revs lämnade den många spår efter sig. I nuvarande Aboa Vetus kan man gå in det som var i badets gamla källare. Den uppmärksamma noterar minnesmärken i form av till exempel gamla rör i järn.

Pia Heikkilä
I Aboa Vetus kan man se rester av badinrättningens gula ytterväggar och trappan som ledde till en av ingångarna på innergården.

Ett nybyggt dockhus visualiserar badinrättningen för museibesökaren.

Pia Heikkilä
Kvinnor och män hade varsin badavdelning, som avskiljdes av biljettförsäljningen.

Aboa Vetus satsar nu på att lyfta fram även modernare Åbohistoria. Allt fokus behöver inte längre ligga på medeltiden.

-- Vi berättar redan nu om badinrättningen och kommer ännu i år att öka informationen. Vi tror att också 1800-talshistoria intresserar våra besökare, säger Janna Jokela, museilektor.

Pia Heikkilä

I badinrättningens källare låg bland annat ångpannan och vattencisternerna. Badinrättningens vatten kom från Aura å och smutsvattnet pumpades tillbaka ut i ån.

Aboa Vetus/Panu Savolainen

--Då badinrättningen öppnade år 1874 hette det i tidningsannonserna att den är stadens modernaste. Då den stängde år 1907 hade det redan skrivits en längre tid om att staden behövde modernare badhus, säger Jokela.

Seilo Ristimäki/Aboa Vetus
Mitt på bilden syns stenläggningen för Aura badinrättnings innergård. Bilden tagen vId utgrävningarna inför museet Aboa Vetus år 1994.
31 maj 1906 annonserades i ÅU om badinrättningens olika tjänster.