Flyttningstrender och Kyrksundsstranden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Turun Sanomat refererade (31.12.2017) en intressant undersökning angående flyttningsrörelsen i Egentliga Finland och i Finland överlag.
Dagens trend går mot ett urbant boende i stadsmiljö. Den idealisering av boende på landsbygden som i början av 2000-talet gav upphov till en massiv flyttning till städernas kranskommuner, det så kallade ”Nurmijärvi-fenomenet”, har svängt.
Städerna är vinnarna i kampen om dagens flyttningsrörelse. Förutom arbetsplatsen är det trafikförbindelserna till centralorten och ett stärkande av centrumområdenas urbana drag som lockar till inflyttning.
Invånarantalet i Egentliga Finland beräknas öka med två procent (25 000 personer) under de kommande 20 åren. För tillfället växer invånarantalet i Åbo och i några enskilda kranskommuner.
Samtidigt har (bland andra) Pargas en stor utmaning i hur den demografiska försörjningskvoten (antal personer i icke-arbetsför ålder i förhållande till antalet personer i arbetsför ålder) kommer att utvecklas. Försörjningskvoten i Åboland beräknas stiga till och stabiliseras kring 90 (90 personer i icke-arbetsför ålder per 100 personer i arbetsför ålder) från att på 1990-talet varit 50 (dagens nivå är ca 65).
Hur hänger då allt detta ihop med diskussionen om utvecklandet av Kyrksundsstranden?
Ett resultat av trenden kommer att vara att Pargas kanske inte kommer att få den inflyttning av välbärgade familjer som jobbar i Åbo men väljer att bosätta sig i Pargas, som vi alla länge hoppats på. Ändå behöver Pargas svara på det behov dagens flyttningstrend föder.
Staden behöver erbjuda boende som är attraktivt både för stadens nuvarande invånare och som också möjliggör eller lockar till inflyttning. ”Flytta till Åbo” kan inte vara stadens svar åt de som söker urbant boende i stadsmiljö.
”Kunden har rätt”, brukar man säga. För att försöka förutse kundens önskemål gör man en marknadsundersökning.
I fallet Kyrksundsstranden kan man fråga sig vem som är kunden och vem som skall göra undersökningen, staden eller entreprenören. Är det inte företaget, som också tar den ekonomiska risken, som skall göra marknadsundersökningen och bygga enligt det?
Om marknadsundersökningen visar att det är små enrummare som marknaden vill ha, har staden då råd att säga nej tack? Om marknadsundersökningen visar att det är två- och trerummare som efterfrågas kan man nog utgå från att entreprenören ändrar sitt koncept.
Då vi ser på den demografin frågar jag mig också hur man tror att enrummare lockar just ungdomar? Vi har många, både äldre och yngre ensamboende som uppskattar ett urbant boende nära dagligvaruhandel och andra tjänster.
Vi har ett företag som vill investera i boende i Pargas och vars planer dessutom verkar leva upp till den beskrivna boendetrenden. Har vi faktiskt råd att förhala processen?
Tomas Björkroth
SFP