Firar Finland med att ha fotograferat 100 fågelarter

Där hörs någon eller några? undrar jag.

– Det där är nog svanar, säger Ilse Arén, och även om vi inte ser dem ännu bekräftar de en stund senare sin existens vid Pettibyviken i Pargas.

Det är morgon, även om inte en arla fågelskådarmorgon när vi kliver upp i vikens fågeltorn för att prata fåglar.

Ilse Arén är en fågelvän av mått, men hon kallar sig också kvällsmänska. Det är naturligt med tanke på att hon jobbar som spelvärd på casino. Men via det för henne relativt nya fågelintresset händer det också att hon idkar fågelskådning 5-6-tiden på morgonen.

Så tidiga morgnar har hon upptäckt helt nya sidor av hemorten Pargas.

– Tidigt på morgonen är det här ju rena vildmarken, säger hon leende, med rävfamiljer, rovfåglar och hjortar. En gång stötte jag redan på höghusgården i Tennby på en rådjursfamilj som betade på gräsmattan.

– Fåglar har jag egentligen alltid tyckt om att se på, det började redan som barn när fågelbrädet framför köksfönstret väckte intresse. Jag kollade lite i böcker och så, men det var nog först nu, via Bird Lifes kampanj som fågelskådandet tog fart på allvar.

Kampanjens syfte (se text nedan) är att så många finländare som möjligt under 2017 ska känna igen 100 fågelarter.

– Fotografering är något jag gillar så när jag läste om kampanjen ville jag ge mig själv en utmaning, jag skulle inte bara känna igen utan också fotografera 100 fågelarter.

Det målet nådde hon för några veckor sedan och nu är hon snart uppe i 120 fågelarter. Det finns ingen tävling om hur många arter man har känt igen, men Ilse Arén blev biten av fågelkryssandet (”bonga” är en finlandism) och på den vägen är hon.

Har hon en ledig kväll kollar hon på Tiira.fi (sajt där fågelskådare rapporterar in ovanligare upptäckter) och ser om det finns nåt intressant i närheten.

– Så gick det när jag läste om forsärlan, jag hoppade bums i bilen och körde till Hallis fors. Jag känner inte den delen av Åbo så bra, men det var lätt att hitta för där stod en rad fågelskådare med enorma kameror och kikare. Jag fick se den och jag lyckades fota den!

Fågelskådarna är av någon orsak betydligt oftare män än kvinnor, och ofta har de kamerautrustningar värda mycket mer än vad Ilse Aren ens vågar drömma om. Men hon är som beviset på att det går bra också med en vanlig systemkamera med 18-200 mm:s objektiv.

– Visst skulle det vara fint med ett bättre objektiv, men de kostar så mycket, för de pengarna kan man fara till andra sidan jorden, säger Ilse. För det är de facto något hon också gör, hon reser mycket.

– Dessutom är fågelskådarna oftast jättevänliga och hjälpsamma, jag får se i deras kikare och de hjälper med artbestämningen. I Raisionlahti i Reso finns det ett fågeltorn som jag ganska regelbundet besöker, och en dag förstod jag att där syns en pilgrimsfalk. Mitt eget objektiv räckte inte till för att se den, men då fick jag se i en kikare och tog med mobilen en bild via kikaren.

– Där har jag också sett och fotograferat rödspoven, som jag inte skulle ha förstått att var rödspoven om inte fågelskådarna pekat ut den.

Facebookgrupper för fågelskådare och Pargasatlasen för fåglar är andra metoder som hjälper när hon är osäker på artbestämningen.

– En av mina aha-upplevelser gällande fågelskådandet är att man kanske inte kan få syn på en art om man inte vet om att den existerar.

– Till exempel hade jag i Sverige sett en gröngöling och trodde att jag såg den i Pargas igen, tills jag läste att den inte ens finns i Finland. Då insåg jag att det inte alls var en gröngöling som jag hade sett i Tennby utan en gråspett, som är en hackspett med gröna vingar och grått huvud.

En av de roliga situationer som har uppstått i jakten på fågelfoton upplevde hon vid Källtorpsjön i Nacka i Sverige.

– Jag hade hört att en silltrut höll till där. Problemet var att den alltid satt på bastubryggan där nakna människor brukade ta sig ett dopp efter bastun. Jag kunde alltså inte börja skruva på min systemkamera och rikta kameran mot den bryggan... Men till sist tog silltruten en simtur i en annan riktning och jag fick en bild av den!

Ilse Arén

Bird Lifes kampanj: ”Känn igen 100 fågelarter”

Organisationen Bird Life Finland gick i början av 2017 ut med sin kampanj, som uppmanar oss se och känna igen 100 fågelarter i Finland under landets 100-årsjubileumsår.

Kampanen pågår 1.1.–31.12 2017 och så tidigt som i slutet av april kunde organisationen berätta att 100 finländare hade uppnått målet med 100 fågelarter. Bird Life betonar dock att det inte är en tävling om vem som känner igen flest fågelarter, utan deras strävan är istället att så många finländare som möjligt skulle delta. Organisationens mål är att öka fågelintresset och respekten för naturen.

I Finland häckar cirka 250 fågelarter och totalt har här setts över 470 arter, så 100 arter under ett års tid är en rimlig, men inte alldeles enkel målsättning, konstaterar Bird Life.

Via deras webbsajt, som mestadels är på finska, hittar man avprickningsformulär också med svenskspråkiga artnamn för 100 vanliga arter.