Finns tilliten, Kimitoön?

Efterspelet av det budgetseminarium som Kimitoöns kommun ordnade på Örö i fjol fick ett sorts slut på fullmäktigemötet i måndags.

Janne Salonen (obunden), som i sin blogg har kritiserat kommunen för att ha serverat alkohol med offentliga medel, sparkades ur den revisionsnämnd som han varit vice ordförande för.

I praktiken gick det till så, att fullmäktige avsatte den gamla revisionsnämnden och tillsatte en ny – utan Salonen som medlem.

Motiveringen är att Salonen med sin bloggtext bröt mot god sed och därmed förlorade förtroendet bland revisionsnämndens övriga medlemmar.

Ett tillfälligt utskott, lett av Salonens förra bundsförvant Rune Friman (Fri samverkan), kom fram till att revisionsnämnden inte var funktionsduglig. Fullmäktige höll med.

Vi skriver "ett sorts slut" eftersom måndagens beslut i sin tur verkar få en fortsättning.

Till Yle Åboland säger Salonen att han tänker föra ärendet vidare till Åbo förvaltningsdomstol. Salonens tolkning är att det är hans politiska åsikter som inte gillas.

Huruvida hans besvär blir framgångsrikt är svårspått.

Klart är att de uppgifter som han lutade sig på i bloggtexten – främst från kvitton – var offentliga.

Klart är också att den typ av skärskådning som Salonen ägnade sig åt föll inom revisionsnämndens ansvarsområde. Att nämndens vice ordförande gjorde ärendet offentligt, och därmed gjorde sig själv till en del av diskussionen, försvårade revisionsnämndens position – inte minst för att nämndens ordförande Kristian Lindroos (SFP) var en av deltagarna på Öröseminariet.

Det är lätt att förstå hur detta har påverkat revisionsnämndens funktionsduglighet.

Om det är tillräcklig grund för att avsätta nämnden får Åbo förvaltningsdomstol avgöra.

Till saken hör att Kimitoöns kommun på inget sätt är obekant för förvaltningsdomstolen.

Med åren har beslut i en rad olika ärenden – många som rör vindkraftsprojekt – tagit en lov via förvaltningsdomstolen, antingen för att förkastas eller för att nollställa redan fattade beslut.

Inte alla besvär har haft fullmäktigeledamöter som avsändare, men besvären har ibland kommit in i beslutsprocessen på ett sätt som tyder på att domstolen börjat spela en roll i politiken i kommunen.

Till exempel: när förvaltningsdomstolen bad kommunen komma med ett utlåtande om besvären mot den godkända vindkraftsplanen för Nordanå-Lövböle valde kommunstyrelsen, med Fri samverkan som tongivande röst, att inte ge något utlåtande.

Men SFP gillade inte det här och fullmäktige tog utlåtandefrågan som ett brådskande ärende och försvarade den godkända planen (det här, att fullmäktige körde över kommunstyrelsen, ledde till ytterligare besvär, som förvaltningsdomstolen förkastade).

Det ska sägas att möjligheten att låta förvaltningsdomstolen granska beslutsprocesser är obestridlig.

Det har sagts att dylika besvär gör kommunala beslut långsamma. Men medan det är sant att tid är pengar, åtminstone för någon part i ärendet, så är det också sant att tid är demokratins pris.

Det är viktigt att det finns domstolar som kan påkallas när ärenden skapar meningsskiljaktighet i kommunerna.

Med detta sagt: myntet har en baksida.

Kommunala beslut gillas sällan av alla. Därför är det inte överraskande att missnöjda invånare tar beslut till förvaltningsdomstolen (även om ett missnöje med resultatet inte är ett tillräckligt skäl, man måste kunna påvisa fel i själva beslutsprocessen).

Men i viss mån avspeglar besvären också ett misslyckande. Det kan handla om att kommunen misslyckats med att förankra ett beslut bland kommuninvånarna.

Det kan också handla om något mer djupgående.

I fallet med den avsatta revisionsnämnden återkommer ordet "förtroende", eller snarare bristen på det samma.

En kommun som återkommande blir föremål för förvaltningsdomstolens avgöranden på grund av att förtroende saknas – inom de beslutande organen eller mellan beslutsfattare och kommuninvånare – är illa däran.

Om bristen på tillit till den politiska processen – att den är jämlik, med kommunens bästa i åtanke och enligt lagen – leder till att förvaltningsdomstolen blir en del av processen, ja då har kommunen större problem än vad en domstol mäktar med att åtgärda.

Är det här fallet i Kimitoöns kommun? Ett svar är att det kunde vara värre.

Jämfört med den förra mandatperioden verkar samarbetet mellan Fri samverkan och SFP fungera betydligt bättre, något som Janne Salonen erfarit: kompromissviljan mellan Fri samverkan och SFP fick honom att lämna den förra och bli obunden.

Samtidigt har det stora tvistefröet i kommunen – vindkraftsplanen för Nordanå-Lövböle – inte blommat ut under denna mandatperiod.

Efter att Åbo förvaltningsdomstol omkullkastat förra fullmäktiges godkännande av planen har hela processen tagits om.

När processen når kommunstyrelsen och fullmäktige testas tilliten igen. Frågan är om man denna gång klarar testet utan förvaltningsdomstolens hjälp.