Finlandssvensk rasism

Jag var för flera år sen med i en förening i finlandssvenskhetens kärna. Några varnade innan att du kommer att möta hat mot finlandsfinska. Jag tänkte att det var en omöjlig tanke, men jag hade fel. Om det inte var hat så var det lugn fridfull rasism mot vanliga finländare. På någon nivå kan man förstå att svenskspråkiga känner att finländare behandlar dem dåligt. Att de får ge tillbaks med samma mått.

I början frågade jag någon att säger du att du inte är en finländare. Du har svenska som modersmål men är inte även du en finländare? Svenskspråkig sån. Men kändes som om definitionen finlandssvensk var starkare. Det var omöjligt att bygga broar. Jag minns hur i något möte nån ung kvinna berättade hur hon hade sett "fula finska barn". Jag hade velat säga att jag har aldrig sett fula barn. Även "ledaren" i den här akademiska föreningen hade ett likadant tankesätt. Han berättade hur president Kekkonen blev vald. Alla kandidater var i tunnan och de lyftes ut från håret en efter en. Kekkonen blev kvar. Roligt jo. Kanske. Finskspråkiga åkte ned uralbergets backe och tappade bort svansen. Allt sånt är roligt men hurdan nytta får vi ut av det om vi håller fast i såna låtsas roliga rasistiska tankar. Vi kunde bygga saker tillsammans men slösar energi i sånt här. Inte så fint. (Jag tror inte ens att finsktalande kom hit från långt ifrån. Vi har alltid varit här. Nå inte alltid men lite längre än svenskarna ; ).

Likvärdighet. Kan vi ens försöka. I den här anonyma föreningen fanns ändå mer plus än minus.