Finland behöver förtroende på arbetsmarknaden

Det finländska samhället är stabilt och till stora delar förutsägbart när det gällerfrågor somskatter och reglering.För företagen är båda faktorerna viktiga,framför allt när beslutska fattasom var en investering ska göras eller en fabrik ska byggas. De återkommande strejkerna ärdäremotett fenomen somhindrarFinlandfrån attframstå som ett land där förutsägbarheten och stabiliteten är stor i alla kategorier.

Exporten är extremt viktig för Finlandeftersomvälfärdentill stor delärberoende av att de finländska företagen lyckas konkurrera på de globala marknaderna. Ett problem som Finland dras med är de årligen återkommande strejkerna som skadar både BNP-tillväxten ochföretagens anseende och konkurrenskraft.

Utländska kundervill inte riskera att utlovade leveranser uteblir på grund av strejker hos leverantören.

Den finska strejkbenägenhetenharsenastfåttuppmärksamhet i Sverigepå grund av strejkeni skogsbolaget UPM:s massa- och pappersbruk i Finland.

Över hälften av de mediabolag som är medlemmar i Sveriges Tidskrifter påverkas av strejkeneftersomUPM är den största leverantören av tidskriftspapper i Sverige.Sveriges Tidskrifter har varnat för atttidningshusenkan tvingas attge ut tunnare tidningar, minska lösnummerförsäljningeneller stoppa utgivningen på grund av pappersbrist.

Ett bestående orosmoment ärstödstrejkerna som till exempel kan stoppa godshanteringen i hamnarna. När hamnarna är ur funktionupphören stor del av utrikeshandeln vilket drabbar ett stort antal företag som inte har någonandel i den pågående konflikten.På ett allmänt plan skapar strejkeräveninterna motsättningar på arbetsplatserna som är skadliga men inte syns i någon statistik.

Arbetstagarnas fackförbund och arbetsgivarorganisationernahar olika uppfattningar om orsakerna till att arbetsmarknadskonflikterna oftare leder till strejker än i till exempel Sverige. Arbetsgivarna vill bland annat stoppa stödstrejker och politiska strejker medan fackförbunden anser att arbetsgivarna har frångått de spelregler som gällt tidigare och börjat diktera villkoren i förhandlingarna.

Lagstiftningen definierar miniminivån förvilka regler som gällermellan arbetsgivarna och arbetstagarna. De kollektivavtal som parterna kommer överens om innehåller en stor mängd detaljersom kompletterar den basnivå som lagstiftningen utgör.

I kollektivavtalet ingårförutom löner och löneökningar vanligtvis överenskommelser om arbetstider och antalet semesterdagar. I praktiken handlar det om en balansgång mellan arbetsgivarnas kostnader och arbetstagarnaslöneroch förmåner.

Förhandlingarna om kollektivavtalengällerförutompengarocksåarbetsmarknadsparternas prestige och inflytande. Det leder i sin tur till dramatiska inslagmed förhandlingar somkan gåin på småtimmarna och tuffa uttalanden till mediaför att påverka opinionen och signalera att parterna försvarar sina uppdragsgivares intressen.

Konflikter är en del av konstruktionenvilketknappastbidrar till att skapa förtroende mellan parterna.

Riksförlikningsmannens byrå är hårt belastad när större arbetsmarknadskonflikter pågår.Förutom riksförlikningsmannen utför fem förlikningsmän medlingsuppdrag som bisyssla.

Förlikningsmännen har befogenheter att starta en medling men inte att tvinga fram en lösning i en konflikt.Hur allvarliga de potentiella skadorna för samhället kan bli påverkar inte förlikningsmännens befogenheter.Båda parternai en konflikthar därmed ett stort ansvar och mycket makt.

I Sverige är det Medlingsinstitutet som ansvarar för att medlaoch nå en lösningnär det uppstår ett dödläge i förhandlingarna.

Till uppdraget hör också att främja en lönebildning sombåde arbetsgivarna och arbetstagarna kan acceptera.En viktig uppgift är dessutom attge råd ochinformation om kollektivavtal och förhandlingsprocesser tillparterna på arbetsmarknaden.

Medlingsinstitutet är en statlig myndighet och får sin finansiering frånoffentliga medel. Institutet har inga anställda medlare utan utser externa medlarenär ett fackförbund hotar medså kalladestridsåtgärder.

De här åtgärderna är främst strejk, lockout eller blockad.Av medlarna jobbar fyra med lokala tvister medanomkring30 medlare är tillgängliga förtvister på förbundsnivå som oftast handlar om rikstäckande branschavtal.

Med ett så stort nätverk av medlare ger den svenska modellen möjlighet till flexibilitet och snabbhet samtidigt som den tillgängliga kompetensen inom olika sektorer är bred.

I Sverige finns cirka 55 arbetsgivarorganisationer och 60 fackförbund. Störst bland arbetsgivarna är Svenskt Näringsliv som är Sveriges motsvarighet till Finlands Näringsliv EK.

Bland arbetstagarorganisationerna är LO den största centralorganisationen. LO har traditionellt varit en stark maktbas i den svenska politiken men inflytandet har krymptunder de senaste åren.

Sverige har väldigt få förlorade arbetsdagar på grund av arbetsmarknadskonflikter jämfört med de övriga nordiska länderna, trots att landet har en mycket större arbetsmarknad.

Det årliga genomsnittet under perioden 2007–2018 var enligt Medlingsinstitutet 17671 förlorade arbetsdagar. Motsvarande siffra i Finland var 90177 och i Norge 109246. Danmark befinner sig i en klass för sig med 253300 förlorade arbetsdagar.

Det är rimligt att anta att utökade resurser förförlikningsmannens byrå ären bra investering eftersom utdragnaoch återkommandestrejker leder till ett stort BNP-bortfall.

Sannolikt finns det element i den svenska modellen som kan bidra tillstabiliteten och förutsägbarheten på arbetsmarknaden i Finland.

Även på arbetsplatsernafinnsdetrutineroch processersom kan förbättras.

För de anställda är det nyttigt att ha en uppfattning om vilka utmaningar och möjligheter företaget står inför och vilka långsiktiga planer som ledningen har stakat ut.

Det finnsockså ett behov av attstärkadialogenmellan arbetsmarknadsorganisationerna för att kunna bilda en gemensam lägesbild.

Det behövs föratt öka förtroendet mellan parterna och i förlängningen stabiliteten och förutsägbarheten på arbetsmarknaden.