Filmen: The Square
The Square
Sverige/Tyskland/Frankrike/Danmark 2017
4 av 5 sjärnor
Regi, manus: Ruben Östlund
I rollerna: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West
2:22 F12
Är detta konst? Ja, vad annat skulle det vara? Men det är inte den frågan Ruben Östlund ställer i sin nya film ”The Square”, hans femte. Filmen fick Guldpalmen i Cannes och Sverige försöker få den Oscarsnominerad.
”The Square” är en märkvärdig film. Satiren och den svarta humorn tänjs ofta till gränsen vad vi står ut med; men titta måste vi. Att ta till sig allt vad Östlund har att säga om nutidsmänniskan och vår tilltro till samhället är svårt. Filmen är svår och underhållande.
The Square (Rutan) är ett konstverk som faktiskt finns, som har figurerat på olika håll i icke-utställningar. Vad en sådan utställning är får vi veta i filmen, kanske. Verket är en kvadrat markerad med gatstenar. Inom den rutan måste man lita på medmänniskan, och hjälpa henne om så behövs. Rutan är motsatsen till dagens samhälle, enligt Östlunds film som utspelas i Stockholm anno någonting; monarkin är slopad och slottet är numera ett modernt konstmuseum, inte olikt vårt Kiasma.
Berättelsens huvudperson är Christian från Danmark (Claes Bang), han är chef och konstnärlig ledare på X-Royal Museum. En välbärgad man med visioner, en man i sina bästa år. Han och museet introducerar och gör reklam för den nya införskaffningen, Rutan. Unga män inom reklambranschen, pojkar utan kontakt med verkligheten, ser till att museet blir synligt genom allt brus på de sociala medierna. De lyckas för bra. Skandal inom etablissemanget.
Det händer mycket med och omkring kuratorn. Ramen är kanske den att han blir rånad på öppen gata, någon ficktjuv far iväg med plånboken och – hemska tanke - telefonen. Rånet är symboliskt, en kommentar. Försöken att få tillbaks egendomarna får följder; någonting händer i danskens huvud, insikt kanske, men han handlar mot bättre vetande med otäcka konsekvenser som vi slipper se, men som antyds övertydligt.
Vad vi inte slipper se är en performance. Bankett i slottssalen, gräddan och enbart penningstinna gräddan är inbjuden. In kommer en aktör som härmar en apa. Apan går för långt även enligt publiken. Östlund är konsekvent, naturligtvis drar han ut på scenen in absurdum. Likt samlagsscenen med en amerikansk journalist (Elisabeth Moss). I förbifarten sagt och sett; hon har en riktig apa inneboende. Berättelsens kapitel är många (för många?), vissa med högt tempo förtäljda, andra med pinsam motsats, några scener förlitar sig i mitt tycka för mycket på det verbala, utan undertexter.
Ruben Östlund har alltid funderat över manligheten, senast i ”Turist”. Nu går han steget längre; vad innebär det att vara människa? Vad återstår när vi blir av med mobilen? Mellan raderna: Primaterna kan faktiskt visa mera empati än den moderna människan med sin moderna konst (det är konstsnobbarna som i filmen ställs mot samhället, inte i).
I samband med ”Turist” sade Ruben Östlund att hans nästa film kommer att handla om tiggare. Tiggare spelar en viktig, en illustrativ roll i den dagsaktuella filmen. ”The Square” kan karakteriseras som elegant, den har benämnts avantgarde. Fotot är modernistiskt, bildstorlekarna håller oss på säkert avstånd och musiken fjärmar och närmar samt understryker det absurda, galna, informativa, roliga. Är detta konst? Vad f-n skulle det annars vara?
Övriga premiärer
Breathe
Storbritannien 2017
3 av 5 sjärnor
Regi: Andy Serkis
I rollerna: Andrew Garfield, Claire Foy, Hugh Bonneville, Ed Speelers, Diana Rigg
1:58 F12
”Breathe” berättar den sanna historian om en man som 1958 totalförlamas av poliobakterier . Huvudet fungerar, men han hålls vid liv i årtionden av en andningsmaskin. Andrew Garfield och Claire Foy är förträffliga skådespelare, bättre än regissören, när de skildrar tron på livet, kärleken och vänskapen. Tekniken utvecklas och paret kan resa till Spanien och Tyskland där de öppnar ögonen på läkekonstens konservativa representanter. En trevlig brittisk film utan överraskningar, den är vad den lovat vara; hela filmen ryms i trailern.
Justice League
USA 2017
1 av 5 sjärnor
Regi, manus: Zack Snyder
I rollerna: Gal Gadot, Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams med flera
2:00 F12
Stålmannen är död. Läderlappen med konstiga medhjälpare befriar världen från en galning från rymden. Räddningsaktionerna sker igen per överdrivet datoranimerat våld, koreografi, manus och regi är dussinvara. Stålmannen grävs fram och väcks till liv för att garantera att fortsättning följer.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com