Filmen: Lumière!

Lumière!

Frankrike 2017

5 av 5 sjärnor

Regi, manus, berättarröst: Thierry Frémaux

Dokumentär

1:30 T

 Filmaren och Cannesfestivalens konstnärlige ledare Thierry Frémaux, också chef för Institut Lumière i Lyon, har sammanställt 108 kortfilmer av Louis och Auguste Lumière. De ryms i den nittio minuter långa dokumentären ”Lumière”, vilket betyder att det är enbart brödernas (sönerna till en fabrikör) produktion vi får se; kortfilmer inspelade 1895 – 1905 (av sammanlagt halvtannat tusen, en film varannan dag).

Vem som egentligen uppfann filmen och var, hur kamera och projektor (kinematografen) fungerade och hur den fysiska 35 mm perforerade filmremsan såg ut, eller hur öga och hjärna får oss att tro att vi ser lefvande bilder, får vi slå upp någon annanstans.

Dokumentären börjar med ”världens första film”, ”Arbetarna lämnar fabriken” (pappa Lumiéres filmfabrik i Lyon). Det finns, har det framkommit, flera versioner av den filmen, så kallade remakes. Sedan filmen som fick publiken att huka sig: ”Tåget anländer till stationen”. Och slutar med den film filmförevisningarna oftast avslutades med. Däremellan ser vi hundratalet femtio sekunder långa kortfilmer, alla inspelade i en tagning. Ofta med kameraåkningar. Ibland med bildbeskärning, som i ”Barnet äter frukost”.

Vi ser kortfilmerna, vi tappar andan. Vilken bildkvalitet! Skärpa, djupskärpa och kontraster. Bildkompositionerna! Thierry Frémaux berättar och förklarar, på ett sympatiskt sätt, och han pekar ut detaljer i bildrutan (fördel om man kan franska, att läsa texter och se det fantastiska samtidigt kan vara krångligt). Och hela tiden: Lägg märke till var kameran står.

Kortfilmerna är informativa, filmer från hela världen, några är rörande, andra är otroligt roliga, ibland oavsiktligt skojiga.

I en kort epilog figurerar Martin Scorsese som 2011 gjorde ”Hugo”, filmen som berättar om George Méliès, leksakshandlaren och illusionisten som i början av 1900-talet gjorde hundrade trickfilmer, till exempel ”Resan till månen”, 1902. Han blev fiktionens fader, bröderna Lumière dokumentärfilmens.

”Film skall vara underhållande och givande” och ”Det finns bara ett ställe kameran kan stå” är banbrytarnas ofta citerade ord, sanningar som senare filmare tagit på allvar allt från Eisenstein och Rosselini till Chaplin och; säg det filmgeni som inte lärt sig filmkonst av Lumière.

Den första filmföreställningen med betalande publik skedde 28 december 1895 i Paris.

Exakt sex månader senare visades samma filmer på lokal i Helsingfors. Och den första filmrecensionen publicerades samma dag.

Tjugo år senare kom ljudfilmen och tillintetgjorde ett bildspråk i utveckling (mot ännu bättre).

Vad vi kan och måste förvänta oss av framtida kinematografi är, att filmskaparna vet vad de vill säga och hur, samt att de vet var kameran skall stå. Vi vill ha berättelser större än livet, inte mera teknik. Louis och Auguste Lumière (eller deras hundratals fotografer) använde aldrig trickfilmning, fast de visste hur man gör.

Övriga premiärer

Yösyöttö

Finland 2017

2 av 5 sjärnor

Regi: Marja Pyykkö

Manus: Marko Leino efter roman av Eve Hietamies

I rollerna: Petteri Summanen med flera

1:26 T

”Yösyöttö” (Nattmatning) är en dåsig inhemsk film. Den handlar om en man (Petteri Summanen) som tar hand om sitt barn i ett år; en sensation. Tusentals ensamförsörjande mödrar är ingen sensation. Jag ser inte vitsen med filmen, jag förstår inte vitsarna i komedin. Marja Pyykkö har regisserat och personregin är hållbar men vändningarna överraskar inte, Marko Leino har skrivit slarvigt manus (skämda skämt, många klichéer) utifrån Eve Hietamies roman (som säkert är mera underhållande).

Visages villages (Ansikten, byar)

Frankrike 2017

5 av 5 sjärnor

Regi: Agnès Varda, JR

Dokumentär: med Agnès Varda och JR med flera

1:29 T

Belgiska Agnès Varda var med och skapade franska nya vågen (”Cleo från 5 till 7”, 1962), hon var god vän med Jean Luc Godard (och gift med Jacques Demy). I dag är hon 89 år och gör en roadmovie tillsammans med gatukonstnären JR, 34. Likt Godard, ständigt i tanken närvarande i dokumentären, vägrar JR ta av sig sina mörka glasögon.

Det omaka paret åker omkring på franska landsbygden, bekantar sig med intressanta personer av folket, fotograferar dem och klistrar upp jättestora förstoringar av bilderna på husfasader.

De fantastiska konstnärerna trivs tillsammans, retas, skrattar och kompromissar. Filmen blir en hjärtkramande sammanfattning av humanismen, allt vad det innebär att vara människa; arbete, sjukdomar, åldrande och – film. Konst skall överraska.

Blade Runner 2049

USA 2017

Regi: Denis Villeneuve

I rollerna: Ryan Gosling, Harrison Ford, Ana de Armas

2:44 F16

Ridley Scotts science fiction klassiker och kultfilm ”Blade runner”(1987) har fått sin uppföljare, ”Blade runner 2047” i regi av Denis Villeneuve (och Scott som producent). Vi ordar inte mera innan vi fått se filmen. Enligt rykten har den långa filmen mottagits med applåder där den visats.

Krister Lindberg

lindbergfilm@gmail.com