Felaktig information frodas i kristid

Mänsklig nöd och olika kriser medför tyvärr nya möjligheter för spridning av falsk information, olika bedrägerier och exploatering. Detsprids till exempel en oroande mängd vilseledande och till och med falsk information gällande coronakrisen och coronavaccinet. Förutom riktig information sprids via Internet och sociala medier information som saknar sanningsgrund. Felaktig information kanundergräva människors förtroende för myndigheter och samhällsstrukturer. Det kan också finnas ekonomiska motiv bakom spridningen.

Fenomenet är inte begränsat till corona och dess hantering. Man har i Finland under flera års tid också oroats av marknadsföringen av olika alternativa vårdformer, som ibland inkluderar vilseledande information. Alternativa vårdformer är inte nödvändigtvis skadliga och en del människor får hjälp och stöd i sina utmaningar. Alternativa vårdformer kan parallellt med vetenskapligt beprövade behandlingsformer erbjuda lindring. I dessa fall är det viktigt att notera möjliga biverkningar. Faran ligger i om man med alternativa vårdformer ersätter den medicinska vård en person behöver, till exempel vid allvarlig sjukdom. Till extrema fall hör till exempel att en cancerpatient som vård har erbjudits örter eller en person som lider av psykos erbjudits homeopati.

I Finland regleras verksamheten hos demsom utövar alternativvård utanför hälso- och sjukvården på ett mycket generellt sätt.Utövarna i branschenhar också själva efterfrågat reglering och som exempel föreslagit upprättandet av ett registerför att skilja mellan de utövaresom agerar ansvarsfullt och dem som använder sig av tvivelaktiga metoder.

Under Sipiläs regeringstid föreslogs för Finland lagstiftning där särskilt utsatta patientgrupper endast tillåts vård av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.Övriga än yrkesutbildade personer kunde sköta specifika allvarliga sjukdomar och patientgrupper enbart i samarbete med en läkare. Faktiska alternativa vårdformer borde också omfattas av lagstiftning. Alternativa vårdmetoder bör vara tydligt definierade och allmänna skyldigheter upprättas för dem som tillhandahåller dem, både vad gäller terapierna själva ochderas marknadsföring och övervakning.

Regeringen bör inleda lagberedning för att eliminera skadlig vård, se till att ansvarsfulla utövare omfattas av reglering och särskilt för att garantera patientsäkerheten hos utsatta grupper. Fram till dess rekommenderas försiktighet vid alternativa vårdformer och att man diskuterar möjlig samverkan med den behandlande läkaren. Om icke-medicinska behandlingar inte anses vara skadliga och erbjuder mottagaren tröst eller ökar välbefinnandetkan de naturligtvis tillämpas även i fortsättningen. Falsk eller vilseledande marknadsföring bör dock inte tillåtas av en enda utövare.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.