Fartblind i spårvagn – "Man kan inte leva för mera än vad man har råd med"

Spårvagn i Åbo. Åbos tillväxt behöver en spårväg, påstås det. Åbo har under de senaste åren växt så det märks – utan spårväg. Vi behöver bygga upp en attraktiv stad och en sådan stad behöver spårväg, säger förespråkarna.

Jag påstår att vi är en attraktiv stad och att varken ett företags etableringsbeslut eller en familjs beslut att flytta till Åbo baserar sig på huruvida vi har en spårväg eller inte. Tomtmark, företagsvänliga tariffer, boende, fungerande daghem, trygga skolor, högklassiga universitet och högskolor går nog före i valet av boningsort framom en existerande spårväg.

I Åbo jämför man sig ständigt med Tammerfors, vilket kan vara nyttigt när det gäller exempelvis att jämföra kostnaderna för produktion av dagvårdsplatser eller serviceboende med motsvarande i Tammerfors, men att jämföra spårvägsbygget är befängt.

De geografiska, geologiska och kulturella omständigheterna är helt olika.

Åbos leriga jord och oersättliga kulturskatter under markytan ställer höga krav på att gräva, analysera, bygga och framför allt kostar det pengar.

Ingen förmår beräkna tidsspannet för de arkeologiska utgrävningarna innan man påbörjar arbetet och därför är det också svårt att beräkna kostnaderna för bygget av en spårväg. Få Åbobor vill ha en stad som byggarbetsplats under flera år.

Det hela handlar naturligtvis om att diskutera investeringar för framtiden. Vilken skulle nyttan vara av en så stor satsning på kollektivtrafik jämfört med en satsning på tvåvånings el-bussar eller kanske i en nära framtid på ett ännu smidigare och modernare sätt att förflytta sig?

Man vill socioekonomiskt binda samman Kråkkärret med staden, vilket enligt förespråkarna en spårväg skulle bidra till.

Motsvarande har gjorts genom byggandet av höghus som sedan i hög grad blivit investeringsbostäder och hyrts ut. Marken längs den planerade spårvägen är huvudsakligen bebyggd och värdestegringen ger inga betydande ekonomiska fördelar åt staden.

I offentligheten verkar den yngre generationen framom den äldre stöda byggandet av en spårväg.

Är det så att ekonomiska, miljömässiga och kulturella aspekter förlorar mot avundsjuka och fartblindhet?

De första kalkylerna för spårvägen landade på 300 miljoner. Nu är vi uppe i närmare 500 miljoner.

Också utan spårväg kommer stadens skuldbörda att trefaldigas under de kommande åren. Beslut och planer om investeringar på flera skolor och daghem, det nya musikhuset Fuga, hamnens nya passagerarterminal, historiska museet, vetenskapsparken, järnvägen mellan Kuppis och stationen, cykelvägar och promenadstråk kostar 2023–2027 över 600 miljoner euro i infrainvesteringar inkluderande strategiska investeringar och lika mycket i fastighetsinvesteringar.

Man kan inte leva för mera än vad man har råd med.

Ulla Achrén Medlem av stadsstyrelsen och -fullmäktige i Åbo SFP