Färjtrafiken

Jaha, i veckan kunde vi läsa om NTM-centralens upphandling. Vi skärgårdsbor har länge vetat att det inte finns någon konkurrens då det gäller landsvägsfärjorna. Finferries är enda entreprenör. Vi vet också att NTM-centralens tjänstemän inte bryr sig ett dyft om vad skärgårdsborna anser. Tjänstemännen, som borde tänka också ekonomiskt för statsmakten, envisas med att utveckla färjtrafiken. Nu har man beslutat kräva att Finferries skall satsa på nya hybridfärjor. En till i passet Pargas-Nagu och en i passet Nagu-Korpo.

I stället för att kasta bort statens pengar på ytterligare hybridfärjor borde tjänstemännen börja arbeta på andra lösningar, till exempel fasta vägen över Haverö. Hela projektet vet vi nog att är för dyrt, men projektet kan delas upp i etapper. Man kunde börja med bron Prostvik-Haverö och flytta färjorna att gå från Haverö till Airisto (Stor-Mälö). Med detta fick man fördubblat trafikkapaciteten och samtidigt fick man bort Haveröfärjan som är en stor belastning för Haveröborna och Pargas stad.

Hur har NTM-centralen tänkt att en hybridfärja passar i Storströmmen? Laddningstiden överstiger vad överfarten tar, lastningstiden blir längre alltså glesare mellan turerna = sämre trafik. Om man hade två färjor i Prostvikklass så skulle man frakta över mer bilar på samma tid, dessutom krävs mindre besättning = lägre lönekostnader.

Det skulle vara dags för Kommunikationsministeriet att sätta ner foten och sparka alla trilskande tjänstemän. År 1995 beslöt dåvarande trafikministern att fasta vägen Pargas-Nagu ska förverkligas med bro.

Tjänstemännen på NTM-centralen har motarbetat detta beslut över 20 år, och kommit med undanflykter den ena värre än den andra.

Yngve Lindqvist

Nagu