Får Skärgårdshavsprogrammet fortsätta? – "Låt oss tillsammans se till att framtida Nådendals sjusovare kan kastas i havet"

Vårt skärgårdshav mår inte bra. Situationen med kustvattnens blågröna algblomning var så illa förra sommaren att det hindrade till och med Nådendals sjusovare från att bli kastad i havet.

Trots många åtgärder rinner fortfarande mer näringsämnen ut i Skärgårdshavet än vad havet kan klara av att avlägsna. Därmed stärks och upprätthålls eutrofieringen. I värsta fall leder detta till att havsbotten och dess organismer dör.

Vattenreningen i städer och inom industrin har förbättrats, men den diffusa belastning som kopplas till jordbruket har inte förbättrats även om till exempel användningen av gödsel på spannmålsodlingar preciserats.

Effekterna ses mera på lång sikt och det faktum att tjälfria vintrar blir vanligare försvårar situationen ytterligare. Regniga vintrar ökar mängden näringsämnen som rinner bort från åkrarna.

En bra utgångspunkt för att rädda Skärgårdshavet ger Skärgårdshavsprogrammet som statsminister Marins regering inrättade år 2021. Programmet har som mål att få bort Skärgårdshavet från Helcoms hot spot-lista över de värsta belastningskällorna före utgången av år 2027. Färdkartan för att nå målet blev färdigt under senaste sommar. Jag är själv med i styrgruppen för Skärgårdshavsprogrammet. I årets statsbudget har det reserverats behövliga 18 miljoner euro för genomförandet av färdplanen för skärgårdsprogrammet.

Det är nödvändigt att alla politiska partier förbinder sig att rädda Skärgårdshavet också efter riksdagsvalet. Om Skärgårdshavsprogrammet ska få en fortsättning behöver det omnämnas i nästa regeringsprogram.

Riktlinjerna och färdkartorna minskar dock inte i sig belastningen på Skärgårdshavet. Det är också viktigt att involvera de lokala invånarna i regionen. Åtgärder inom jordbruket är viktiga och genom samarbete når vi de bästa resultaten. Konkreta och effektiva åtgärder är avgörande.

Nyckelfrågan som bör lösas – grundorsaken till hela problemet – är hanteringen och återvinningen av gödsel från gris- och fjäderfägårdar, särskilt här i Egentliga Finland som står för 80 procent av all gödselfosfor som används i närområdet.

I stället för att låta överskott av gödselfosfor rinna ut i havet bör den återvinnas som förädlad återbrukbar gödsel för att användas på de åkermarker och andra områden där den behövs. För detta ändamål behövs det stöd för återvinning av gödselmedel, eftersom användningen av återvunnen näring måste vara ett ekonomiskt hållbart alternativ för jordbrukare. I nästa regeringsprogram bör en anteckning om nationellt stöd för återvinning av gödselnäring finnas med.

Om näringsämnena tas tillvara i stället för att rinna ut i havet, kan man också förbättra situationen för livsmedelsproduktionen och öka den inhemska produktionen ytterligare. Åtgärder för att förbättra Östersjöns tillstånd när det gäller återvinning av näringsämnen är också åtgärder som skulle underlätta jordbrukarnas situation när priset för gödsel stiger i och med ryska anfallskriget mot Ukraina.

Genom ett effektivt näringskretslopp kan användningen av konstgödsel minskas.

En annan viktig sak är att satsa på snabba första hjälpinsatser gällande avrinningen från jordbruket till exempel med jordförbättringsmedel så som gips.

Med dem kan man halvera fosforbelastningen inom fem år. En hel del gipsbehandling har faktiskt redan gjorts som en del av programmet för effektiverat vattenskydd.

Under Marins regeringsperiod har programmet fått finansiering på 69 miljoner euro. I nästa regeringsprogram bör man få ett motsvarande program för att trygga en fortsatt finansiering av gipsbehandling.

Trots att gipset är gratis för jordbrukarna är det rätt få som skaffat det och spridit ut det. En del av orsakerna kan vara brister i informationsflödet, tröskeln att införa nya verksamhetssätt eller jordbrukarnas redan stora arbetsbelastning.

I statsbudgeten för detta år har 150 000 euro av riksdagens oreserverade budgetmedel, dvs. ”julklappspengarna”, anvisats NTM-centralen i Egentliga Finland för att öka rådgivningen och vägledningen till jordbrukarna och på så sätt påskynda genomförandet av Skärgårdsprogrammet.

Vägen till att rädda och återställa Skärgårdshavet är inte lätt, men det är fortfarande möjligt. Låt oss tillsammans se till att framtida Nådendals sjusovare kan kastas i havet.

Här kan du läsa fler kolumner av Eeva-Johanna Eloranta.