Får jag inte vara lycklig, utan bara nöjd? Vad är det för struntprat?

Finland är världens lyckligaste land!

Hurra, hurra , hurra! Inte sant?

Men nej.

Inte att vi ska fira. Möjligtvis pikilite dra på smilbanden. Några sekunder. Och sedan klär vi oss omedelbums i säck och aska.

Aj, jo ... Askan ska vi såklart hinna ta tillvara innan myndigheterna hinner förbjuda all hälsovådlig vedeldning.

Ack och ve, denna förlust av aska är ytterligare en börda på vår lycklighetsfattiga vandring genom den mörka, vindpinade och bestfyllda jämmerdalens väglösa eviga uppförsbacke.

Och om det inte är tungt nog, kan vi lägga in några vassa små stenar i de skavande näverskorna.

Hur många artiklar har det inte skrivits under dessa senaste två veckor om hur allt är en stor missuppfattning? BBC och all världens byråer har tillfrågat antropoloanalytiker och sociopoeter – all världens docenter, om vi ska citera ex-statsministern – för att förklara hur det nu bara är så att finländare har svarat fel i Happiness-enkäten.

Finländare uppfattar inte ”lycka” som riktigt folk. Det är nu bara så. En amerikansk influencer kom it med sin kamera och lyckades med väl valda soundbites vrida fram följande slutsats:

Finländare är inte lyckliga.

Finländare är nöjda.

Finns Are Content.

För min del är kontentan att han kan trycka på delete för sina klipp.

Är det någon version av jantelagen som spelar in här? Ingen ska tro något positivt om sig själv, allra minst att den är lycklig.

Det bara känns så korkat.

Jag har fått växa upp i ett land med trygghet och möjligheter som de flesta människor – nulevande, förrlevande och framtidslevande – bara kan drömma om. Jag lever också nu i ett land och en värld som erbjuder så mycket gott att man lätt tappar andan.

Betyder det här att det inte finns något ont, inga missförhållanden som borde fixas? Såklart inte.

Men kanske det är här skon klämmer? Att känslan av lycka ska vara kopplad till dåligt samvete: Inte får väl jag vara glad om andra ...

Men om vi förnekar all den lycka som finns här, kväver vi viktig förändringskraft. Den som inte känner lycka orkar sällan förändra samhället till det bättre. Det är de som orkar – och mår bättre – som ser till att något händer.

Lycka kommer med ansvar. Och om man förnekar sin lycka, flyr man sitt ansvar