Reportage

Får får springa runt på holmar? Boskapsdjur är på naturbete i Nagu från maj till oktober

Blomstrande ängar varvas med karga klippor och höga höjder. I sänkorna finns det rikligt med lövträd. I yttre skärgården, söder om Nagu, ligger Berghamn.

På holmen betar för tillfället åtta kor och lika många kalvar. Själva djuren syns inte till, men spåren de lämnat efter sig ses både i terrängen och under skon ifall man inte är aktsam.

Djuren söker sig oftast till den blåsigaste delen av ön och rör på sig under dagen enligt det.

Korna tillhör jordbrukarparet Johanna Franzén och Thomas Johansson, de har arrenderat jorden där djuren nu får beta fritt.

– Det har alltid funnits boskap på holmen, och 2012 var det vi som tog över, berättar Franzén.

Franzén är ursprungligen biolog, medan Johansson är agrolog.

– En riktig skärgårdsbonde, beskriver Johansson sig själv.

De har med NTM-centralen ett femårigt kontrakt med markägarna. Kontraktet innefattar exempelvis att det är Franzén och Johansson som är ansvariga för betesläggningen, som exempelvis sker genom bränning av vegetation. De ska också upprätthålla och bygga staket där boskapen inte får röra sig.

– Det här året var det inte många dagar man kunde bränna, säger Johansson, och syftar på den ständigt rådande brandfaran.

På exempelvis Berghamn finns det också en del inhägnader vid ängarna och inte endast vid bebyggelse. Det görs dels för att skydda hotade växtarter och hjälpa pollinatörerna, dels för att öka den allmänna trivseln. Resten av ängarna är till för boskapen.

Ständigt redo att rycka ut

Franzén och Johanssons får och kor är utspridda på ungefär 15 holmar, bland dem Aspö, Boskär och Berghamn. På en del holmar behövs inga staket och på andra en hel del. Holmarna är väl utspridda och djuren måste regelbundet tittas till.

– Det är ett tidskrävande arbete, speciellt om något plötsligt händer och vi måste rycka ut, säger Franzén.

Det är oftast frågan om att det blivit hål i staketet eller att en av korna rymt. Utryckningar som dessa sker ungefär en gång i veckan. Utryckning tar flera timmar, eftersom man kan räkna med en timmes båtfärd till själva holmen.

– Alltid är det inte heller strålande väder, och då krävs det att man har en ordentlig båt, säger hon.

På vissa holmar finns det befolkning som tittar till boskapen, fixar staket och räknar dem mot ersättning. Det förenklar arbetet för Johansson och Franzén. En till två gånger i veckan ses boskapen till.

Paret tillhör föreningen Naturbeteskött producenterna rf. Föreningen grundades förra hösten för de som producerar naturbeteskött i hela Finland.

Kriterierna för naturbeteskött är att djuren, främst kor och får, ska vara på naturbeten minst hälften av betesperioden. Till naturbeten hör områden utanför egentlig åkermark, exempelvis ängar, skogsbeten, strandängar, naturskyddsområden, hagmarker och andra områden som varit ogödslade i över fem år.

Naturen mår bra av djurens närvaro. Djuren äter det som växer där, främst gräs, örter och snårskog, en resurs som annars skulle bli oanvänd. Igenväxning hindras då boskapen aktivt sköter om området.

Djuren vistas främst på vårdbiotoper, naturtyper som formats av traditionell boskapsskötsel. Äng, torräng, löväng, hagmark, skogsbete och hed hör till dessa hotade vårdbiotoper. De är livsviktiga för Skärgårdshavets biosfärområde och är den artrikaste typen av livsmiljöer. En fjärdedel av Finlands utrotningshotade arter är beroende av dessa naturtyper.

I och med det nya Helmi-programmet ska boskapen få hjälp med skötseln. Helmi är regeringens naturvårdsprogram, som ska iståndsätta och vårda Skärgårdshavets skyddsområden. Programmet varar i tio år och sträcker sig över hundratals hektar.

Gallringar av träd, avlägsnande av icke-önskad vegetation och slåtter ska genomföras i större utsträckning. Vården ökar mängden av insekter och pollinatörer, och med dem följer fåglar och djur.

Glada, lekfulla kor

Boskapen gynnas även av att komma ut på holmarna. Skärgården ger en bra utfodring åt dem och de hålls i gott skick när de fritt får röra på sig i ojämn terräng och äta näringsrikt. De leker mer.

– På morgnarna är de speciellt aktiva, säger Franzén.

I varma tider som dessa är det speciellt bra att vara ute på holmarna, då det finns rikligt med skugga, djuren har ständigt tillgång till vatten eftersom de dricker havsvatten och det fläktar friskt.

Redan på 90-talet förde Johansson ut boskapen till Stora Hästö och Bussö under sommarn, fastän stöd från EU inte existerade. Det lönade sig ändå, eftersom priset på köttet man fick av boskapen som varit på naturbetet var bra.

Nu är det NTM-centralen som ordnar en avgiftsfri tungtransportservice för de som är fast bosatta eller som enligt lagen har ett näringsliv som främjar skärgårdens utveckling. Johansson och Franzén bokar transport för djuren och den sista veckan i maj åker majoriteten av deras boskap i väg över sommaren. I oktober återvänder de till Nystu gård som ligger på ön Vattkast, norr om Korpo.

Köttet säljs lokalt

Både biffkor och får föds upp på gården. Nystus odlingar är främst för foder till boskap. Boskapen består av cirka hundra dikor samt kalvar, och hälften så många ungdjur och avelstjurar. På gården finns även ungefär femtio lammande tackor. De producerar cirka 4000 kilogram kött i året.

Sedan 2007 har paret sålt kött direkt från sin gård. Dessutom säljer de till lokala butiker och köttet används även på restauranger. Just nu är målet inte att expandera.

Förutom att marknadsföra och sprida information om naturbeteskött försöker Naturbeteskött producenterna att utveckla ett officiellt certifikat om naturbeteskött, ett sådant finns redan i Sverige.

Det innebär att det även skulle löna sig för jordbrukare som Franzén och Johansson att sälja kött till stora kedjor, som Kesko och SOK. Då skulle fler människor, i större städer, kunna ta del av deras varor.

– Föreningen försöker sprida information och målet är att det om ett par år finns ett officiellt certifikat om naturbeteskött, säger Franzén.

I sådana fall skulle ett bredare försäljningsområde vara möjligt för Johansson och Franzén. Efterfrågan på djur som betat i en nationalpark finns. Det som saknas är sigillet för naturbeteskött.