Fantasi, fantaså – vad finns i Aura å?

Huvudfåran är 70 km lång. Börjar någonstans i Oripää kommun med små, små vattendrag som tillsammans snabbt blir bredare. Den slingrar sig genom Pöytyä, Aura och Lundo innan den till sist når Åbo och Slottsfjärden för att bli en del av Skärgårdshavet. Aura å, alltså.

Om vintern, då det är bitande kallt, kan du kanske promenera på isen. Om våren är ån så brun, så brun. Det beror på alla lerpartiklarna i smältvattnet.

Avrinningsområdet är 885 km2 och av den ytan är mer än en tredjedel odlingsmark med lerig jord. Då det regnat kraftigt eller då snön smälter för vattenmassorna snabbt partiklar ut i Skärgårdshavet. Under påsken promenerade vi vid Hallisforsen och det riktigt luktade jord i luften där vattnet dånade fram.

När jag var liten brukade vi läsa en bilderbok av den tyske barnboksförfattaren Helme Heine. På svenska heter boken Fantaså och den handlar om ett barn som i fantasin kan bli ett träd, en fontän eller till exempel ett bordsben.

Fantasi, fantaså – vad finns i Aura å? Ibland kanske det känns som att vi måste ta fantasin till hjälp. Det är ju inte så lätt att se vad som finns där nere då vattnet är så grumligt.

Och nu tänker ni väl alla på cyklar? Jo, vi ska såklart nämna cyklarna ännu. Men jag vill börja med fisken. Visste ni att det faktiskt finns ett rikt fiskliv i ån? Under en biodiversitetskampanj för ett par veckor sedan hittade Åbo universitet fem fiskarter i ån, inklusive björkna, braxen och löja.

Just den fångsten låter inte särskilt imponerande eller spännande, men faktum är att man påträffat så många som 38 olika fiskarter bara nedanför forsen i Hallis. Det är en avsevärd mångfald om man tänker på att i hela Finland påträffas lite mer än hundra fiskarter.

I Aura å finns alltså olika karpfiskar som mört, björkna och löja, men också abborre och gädda, samt vandringsfisk som havsöring, lax och sik. Orsaken till att så många arter påträffas just i den här delen av ån är att dammen utgör det första hindret för fisk som kommer in från havet.

All vandringsfisk i Finland är klassad som hotad. I mitten på nittiotalet byggdes det fisktrappor vid forsen i Hallis för att hjälpa fisken ta sig förbi dammen. Fisktrappor är tekniska fiskvägar som gör det möjligt för fisk att ta sig förbi naturliga eller konstgjorda vandringshinder. Under de senaste åren har dock fisken behövt aktiv hjälp med att ta sig vidare uppströms och människan har fått rycka in med fiskhiss och håv.

Vattnet i ån är alltså lerigt och brunt och kraftigt påverkat av de näringsämnen som kommer från avrinningsområdet. Men trots att åns ekologiska status kunde vara mycket bättre är det positivt att det fortfarande finns vandringsfisk som använder vattendraget, även om det handlar delvis om utplanterade bestånd.

Det finns rapporter som visar att förekomsten av vandringsfiskar i Europa har minskat med hela 93% under de senaste 50 åren. Skäl att ta hand om de vi har, eller hur?

Men, jo. Visst finns det cyklar i Aura å. Elsparkcyklar också. Parkbänkar, trafikmärken och mobiltelefoner. Vid Åbodagens traditionella städevenemang får vi varje år se hur frivilliga dykare rensar ån på skrot.

Ifjol tog dykarna upp elsparkcyklar bara för att upptäcka att en främmande art, den invasiva slamkrabban, använde dem som gömställen. Och om det inte visar på att just den här delen av ån är en urban, föränderlig miljö, så vet jag inte vad som gör det. Ganska spännande, faktiskt, att tänka på hur olika förhållandena är i början av Aura å jämfört med där det mynnar ut i havet.

“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.