Fångar i Åbo protesterar mot rökförbud i cellerna – "En cigarett ger tillfällig lättnad då man har i nerverna"

En kraftigt byggd man med rakad skalle sitter i sin cell i Åbo fängelse och tittar ut genom fönstret. Framför honom står en tom kaffekopp, bredvid den en kaffekokare.

Händerna och armarna är täckta av tatueringar och runt halsen har en tjock guldfärgad kedja. Han heter Marko och avtjänar ett fem år långt fängelsestraff för grov misshandel och grovt narkotikabrott. Om ett par veckor blir han fri.

Han tar fram en egenrullad cigarett, tänder den och drar ett par njutningsfulla bloss.

I dag får fångarna röka i sina celler, men snart kan det vara slut på bolmandet. Regeringen föreslår nämligen ett totalt rökförbud inomhus i fängelserna.

Marko som har rökt i 30 år har svårt att acceptera ett sådant förslag.

– Ett rökförbud skulle föra med sig en massa problem och leda till oroligheter. En del fångar kan vara impulsiva och aggressiva och att röka en cigarett kan vara ett sätt att hålla nerverna i styr.

– Om jag får i nerverna så tar jag hellre än cigarett än slänger en stol i väggen.

På Markos avdelning sitter femton fångar. Endast en av dem är rökfri.

Vem ska få ersättande nikotinprodukter, är det den som röker tio cigaretter per dag eller den som röker 40?

Fångarna skulle fortsättningsvis få röka utomhus, men Marko tycker inte det är ett alternativ. Utomhustiden är begränsad till en timme per dag och den tiden använder han hellre till att träna än att röka.

Han förstår inte hur utomhusrökningen skulle ordnas i praktiken eller hur rökförbudet inomhus skulle övervakas.

Regeringen föreslår att riksdagen beviljar Brottspåföljdsmyndigheten 1,7 miljoner euro i nästa års tilläggsbudget. Pengar som ska användas till att anställa flera vakter och till olika stödåtgärder för att hjälpa fångarna att bli rökfria.

Men Marko tror inte att det hjälper.

– Vem ska få ersättande nikotinprodukter, är det den som röker tio cigaretter per dag eller den som röker 40? Ett sådant val försätter fångarna i en ojämlik situation och leder till problem.

Rökförbud svårt att genomföra i praktiken

Enhetsdirektör Miia Tolvi är kluven till regeringens förslag. Ur hälsosynpunkt skulle det förstås vara bra med ett rökförbud. Fängelserna är de enda arbetsplatserna där de anställda utsätts för passiv rökning och fångarna skulle vara friskare om de slutade röka.

Tolvi tror ändå att det blir svårt införa ett totalt rökförbud inomhus.

– Vi har omkring 280 fångar varav de allra flesta röker. Det finns fångar på säkerhetsavdelningen, rannsakningsfångar och fångar i isoleringsceller som inte får ha kontakt med andra interner.

– Avstånden mellan avdelningarna är långa och det skulle medföra stora praktiska problem att ta ut fångarna i mindre grupper och samtidigt övervaka dem.

Fängelserna lider av kronisk personalbrist och det finns inte tillräckligt med personal som kan fungera som rökövervakare, säger Tolvi. Det hjälper inte att regeringen föreslår att det beviljas mera pengar för att anställa flera vakter.

– Vi har många obesatta tjänster, men inga sökande. Vi har så knappa resurser att om rökförbudet införs hinner vakterna inte göra så mycket annat än att slussa fångarna in och ut på tobak i stället för att rehabilitera fångarna och förbereda dem för ett liv i frihet.

Om fångarna inte längre får röka i sina celler befarar Tolvi att det i synnerhet i början då abstinensen slår till, kan öka spänningen i fängelset. Hon vet av erfarenhet att en cigarett kan ha en lugnande effekt på fångarna.

– Då en fånge är frustrerad kan han tända en cigarett, samla tankarna och lugna ner sig. Det är en bra metod att lösa konflikter på.

Ett rökförbud gör att fångarna tar ut sina aggressioner och frustrationer på sina medfångar eller på vakterna.

Juha bjuder in mig i sin nio kvadratmeter stora cell. På en av väggarna hänger fotografier av honom och hans flickvän, på en annan bilder på barbröstade pinuppor.

På bordet ligger ett paket nikotintuggummi. Han har sex år kvar av sitt 12,5 år långa fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Han har sex år kvar av sitt straff. Trots det är han på gott humör där han sitter med en Camel mellan läpparna.

Han har rökt i 17 år, nu går det åt ungefär en ask per dag. Tobaken köper han i fängelsets kantin som är öppen en gång i veckan.

För honom är rökandet ett sätt att koppla av och hålla sig lugn.

– En cigarett ger tillfällig lättnad då man har i nerverna. Ett rökförbud gör att fångarna tar ut sina aggressioner och frustrationer på medfångarna eller vakterna. Stämningen kan redan nu vara spänd och ett rökförbud skulle bara göra situationen värre.

För en fånge kan rökpausen vara det enda sättet att känna sig fri att göra vad den vill, säger Juha.

– Vill man faktiskt ta bort vårt sista halmstrå, vi avtjänar redan vårt straff, ska vi straffas en gång till genom att tvingas bli rökfria?

Om lagförslaget godkänns av riksdagen införs rökförbudet i sommar. Riksdagen föreslog år 2020 att rökförbudet skulle gälla också utomhus.

Grundlagsutskottet torpederade förslaget eftersom man ansåg att det skulle strida mot fångarnas grundläggande rättigheter.