Familjen Winheim var Nagubor i ett år - de kallaste dagarna på släktgården var ”lite utmanande”

Skolstarten närmar sig och på Mannila Södergård i Nagu råder uppbrottets tider. Efter ett år som Nagubor flyttar Franziska , 38 och Johannes Winheim , 31, tillbaka till Sverige med barnen Jonathan , 5, Laura, 2, och minstingen Miriam 1 år. Året i Nagu har varit ett år då de satsat allt på familjen och på tid tillsammans i naturen och tagit del av många av de aktiviteter som ordnas i skärgården.

– Vi har haft ett himla lyxigt år. Och barnen älskar det här huset, säger Franziska.

På Mannila Södergård, som nu ägs av Franziskas mamma Gunilla Norrman-Remy och morbror Peter Norrman, har Franziska tillbringat sina somrar ända sedan hon var barn. Gården som kallas för Mandla har varit i släkten åtminstone sedan 1729. Den sista som var fast bosatt här var en dam som hette Olga. Olika delar av släkten använde gården som sommarställe redan innan hon flyttade ut.

– Vi har alltid varit här på somrarna men jag började längta efter att få uppleva alla årstider här, inte bara sommaren. Slutligen lyckades jag också övertyga Johannes, säger Franziska.

Franziska är född och uppvuxen i en stad nära Frankfurt i Tyskland. Hon studerade medicin och flyttade till Sverige för att praktisera. Johannes träffade hon då hon hade semester i Tyskland och eftersom de båda trivdes i Sverige slog de sig ner i Helsingborg och bildade familj.

Nu då barnen ännu är små var det dags att förverkliga drömmen och i augusti förra året flyttade de till gården i Mattnäs i Nagu. Franziska har varit mammaledig och Johannes, som är kemiingenjör, har arbetat bara tio procent på distans för att verkligen ha tid för familjen.

Den kalla vintern till trots tog de alla vardagens praktiska utmaningar som ett äventyr. Det stora huset har inget rinnande vatten och inget modernt värmesystem och värms upp med kakelugnar och kaminer.

– På vintern värmde vi bara upp stugan i ena ändan av huset och hade extra värmeelement som vi kopplade in. Det var lite utmanande de kallaste dagarna då vi kunde ha åtta grader i stugan och på dagarna fick vi upp det till cirka 15 grader. Det låter ganska tufft, men vi upplever inte att det var så farligt. Det var bra att vi kom hit i augusti så att vi kunde vänja oss långsamt, säger Franziska.

– Vi hade bra kläder och ullställ för barnen, säger Johannes.

På vintern värmde de sig ibland hos grannarna. Hos grannarna har de också kunnat tvätta kläder och bada bastu. Eftersom de var inställda på att leva enkelt har de också kunnat njuta av tillvaron.

– Vi har inte gjort så stora grejer utan bara tagit det lugnt och planerat dagen enligt barnens humör. Vi har försökt utnyttja det som är så fint i Nagu: vi har varit i skogen och plockat svamp och tillbringat tid på stranden, åkt skridskor på fjärden och pulka på Vargberget. Julen firade vi tillsammans med min bror och det var jätteroligt att hämta gran i egen skog. Midsommaren firade vi på Brunskär dit vi blev bjudna av en vän och det var mycket speciellt, säger Franziska.

– Jag har också suttit och frusit på rådjursjakt, säger Johannes och skrattar.

Nöjda över dagiset

Jonathan och Laura har under året gått på daghemmet Karusellen. Franziska och Johannes beundrar personalen som hittar på så mycket fina aktiviteter med barnen som att åka skridskor och gå till bollhallen.

– Dagiset i Sverige har varit bra, men då man har sett hur mycket personalen i Nagu engagerar sig i barnen så önskar man att alla barn skulle få uppleva ett sådant år på dagis, säger Johannes.

Att engagera sig i det lokala samhället har enligt dem varit enkelt och de har uppskattat att det i Nagu ordnas många aktiviteter som är öppna för alla utan att man behöver vara medlem i någon förening. De har bland annat gått på bio med barnen och deltagit i bollhallstiderna som är öppna för alla med barn.

– Här får barnen vara barn en längre tid och det finns inte så mycket prestationskrav. Jag upplever också att de lär sig om naturen på ett naturligt sätt, säger Franziska.

Övervägde att stanna kvar

Familjen har trivts så bra i Nagu att de, då året närmade sig sitt slut, övervägde att stanna kvar. De började till och med se på bostäder och jobb på orten.

– Men en stor del av det lyxiga med detta år har varit att vi varit hemma och haft tid att ta det lugnt. Om Johannes vore tvungen att pendla till Åbo på jobb skulle vi förlora idén med att bo här, säger Franziska om familjens beslut.

Jonathan tycker att det är lite tråkigt att flytta. Med grannen Kalle Lindqvist har han bland annat fått åka traktor, varit med vid sådd och plogning, tagit upp potatis och plockat ärter. Han har också fått baka skärgårdslimpa med byborna.

– Jag kan inte ploga snö i Helsingborg och jag har ingen kompis som är bonde, jag kommer att sakna Kalle och Anton och de andra. Och jag kommer att sakna stora träd att klättra i!